Släktforskning i svenska Sápmi – samiska förnamn

Samer i Ammarnäs, Sorsele år 1871

Att hitta samer i sin släkt innebär att man har förfäder inom det som idag utgör nationen Sverige betydligt längre tillbaka i tiden än övriga svenskar. Metodiken bakom att söka sina samiska rötter skiljer sig inte särskilt mycket från den vanliga släktforskningen men det finns ändå vissa saker som kan vara bra att känna till. Därför tänkte vi skriva några artiklar om just släktforskning i svenska Sápmi och vi börjar med namnen.

Vad är då Sápmi? Jo, det är helt enkelt hela det geografiska område inom vilket samerna historiskt sett varit bosatta. Det kallas även i vardagssvenska ibland för Sameland. Totalt bor idag mer än 2 miljoner människor inom området som utgör delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Utav dessa är omkring 80000 samer men det exakta antalet är oklart. Den största samiska befolkningen har numera Norge följt av Sverige.

I likhet med Sverige i stort så har den samiska namngivningen historiskt sett varit bunden till traditionen att man gärna ville hedra äldre eller avlidna släktingar i den nya generationen. Farfars, morfars, mormors och farmors namn återkom därför ofta i senare släktled. Längre tillbaka fick man ofta veta namnet på barnet genom att den döde visade sig i en dröm eller genom att rådfråga nåjden, samernas motsvarighet till schamanen. De egenskaper som den döde haft i livet trodde man då överfördes till barnet.

När den svenska kyrkan hade etablerat sig i det samiska området godkändes inte längre de samiska namnen, som ansågs hedniska. Istället tvingade kyrkans lokala företrädare samerna att ge sina barn bibliska namn vid det kristna dopet. För samerna var det dock fortfarande viktigt att barnet också fick ett riktigt samiskt namn efter en förfader.

Lainiovuoma lappar i Karesuando sockens husförhörslängden 1837-1852

I de svenska kyrkböckerna hittar man därför långt ifrån alltid de riktiga samiska namnen på sina samiska förfäder. En Heaihka blir till Henrik, en Márgu blir till Margareta, en Biete blir till Per och så vidare. Detta kan lätt förvilla dagens släktforskare om man tror att det finns flera barn med samma namn i en samisk familj som dyker upp i kyrkböckerna. I själva verket var det oftast inte så utan de svenska prästerna översatte skilda samiska namn till ett och samma svenska förnamn. Exempelvis kunde Biete, Bierra och Beaivi alla skrivas som Per i kyrkboken.

Allteftersom så har namngivningen hos den samiska befolkningen blivit mindre traditionell och konservativ och idag får samiska barn alla olika typer av namn precis som andra svenskar även om en del familjer naturligtvis fortfarande väljer typiskt samiska namn. I vissa områden så har också dubbelnamn såsom Per-Johannes, Nils-Anders och Inga-Marja varit ganska vanliga.

Vill du veta mer om dina egna samiska förfäder? Då är du varmt välkommen som medlem hos oss på Släktingar.se.

.

• ← Släktforskningens dag – några soldater och deras livsöden
• Gårdsnummer för Listerby socken →