Två barn med samma namn?
För en nybörjare är äldre tiders namngivning något av det svårare att hantera utöver tydning av handstilar. Därför tänkte vi nu fördjupa oss lite i ämnet. Att Per och Pär, Nils och Niklas, Anna och Annika egentligen är samma namn är något de flesta erfarna släktforskare är väl medvetna om. Det är i princip en förutsättning för att lära sig tolka kyrkböckerna och dra slutsatsar om sina förfäder.
Vi har tidigare behandlat detta ämne i en artikel om normalisering av förnamn. Nu ska vi göra det ännu lite svårare för dig genom att berätta att det inte alltid är så här enkelt. När man läser kemi i högstadiet får man lära sig en förenklad atommodell där elektronerna fördelas på olika skal med plats för åtta elektroner. På samma vis ger vår normaliseringsartikel en förenklad bild av hur verkligheten ser ut men den är ändå en bra utgångspunkt.
Nu till svårigheterna. Faktum är att även om Annika och Anna är varianter av samma namn i minst 99% av fallen (utom i nutid förstås) så finns det vissa delar av landet där familjer kan ha två barn där dessa namnformer faktiskt skiljs åt från varandra. Så är det exempelvis i en del socknar i Dalsland.
Än värre kan det bli för den oerfarne släktforskaren. I de flesta delar av Sverige så får aldrig två levande barn samma namn men även detta är inte alltid sant. Ibland hårdras emellertid äldre tiders konservativa namngivningskonventioner där man döpte äldsta sonen efter sin farfar, den näst äldsta efter sin morfar osv. Om föräldrarna har samma patronymikon kan detta alltså då innebära att de har två barn med exakt samma namn.
Avled ett barn, vilket tragiskt nog hände i de flesta familjer, så gjorde man ofta ett nytt försök med samma namn. I Bohuslän har vi på Släktingar.se träffat på en familj vid 1700-talets mitt där föräldrarna hette Anders Andersson respektive Anna Andersdotter. Paret fick åtta barn tillsammans varav inte mindre än fem döptes till Anders! Tre av dessa gossar avled i späd ålder men två söner Anders Andersson blev alltså vuxna.