Sveriges märkligaste gravplats?
Rallarkyrkogården i Tornehamn
Nära Abisko i Kiruna kommun ligger vad som kanske är Sveriges märkligaste gravplats. Vid Tornehamn nära Riksgränsen ungefär tio kilometer väster om Björkliden begravdes nämligen många av de rallare eller järnvägsarbetare som arbetade med att bygga Malmbanan mellan Riksgränsen och Kiruna från 1800-talets slut.
Malmbanan är idag en järnvägslinje som sträcker sig ungefär 50 mil mellan Narvik i Norge och Riksgränsen-Boden i Sverige. Den är en av de äldsta malmjärnvägarna i världen och just sträckan mellan Torneträsk och Riksgränsen har röstats fram som Sveriges vackraste järnvägssträcka.
Malmfyndigheterna i Kiirunavaara var länge utan järnvägsförbindelser så SJ påbörjade 1898 bygget av Riksgränsbanan mellan Gällivare och Riksgränsen via Kiruna eftersom det ansågs vara av riksintresse. Omkring 4000 personer arbetade med bygget och banan öppnades för trafik den 15 november 1902.
Vid Tornehamn anlades 1899 den så kallade rallarkyrkogården för att man skulle ha en plats att begrava de män som dog under arbetet. En del av dessa avled i arbetsplatsolyckor men många dog av sjukdomar som spreds, inte minst på grund av att många arbetare reste långa sträckor från olika delar av landet.
Kyrkogården vid Tornehamn var ursprungligen en ganska blygsam gravplats men har byggts ut flera gånger för att slutligen nå dagens format år 1937. Rallarkyrkogården ligger nära den bevarade banvaktsstugan och den gamla hållplatsen vid västra änden av Torneträsk. 1987 invigdes Tornehamns kyrka lite längre ner mot Torneträsk. Denna kulturhistoriskt intressanta och ovanliga plats är väl värd ett besök om man befinner sig i området.
Rälsläggare vid Riksgränsbanan år 1900. Foto: Borg Mesch
Några av de mer välkända personer som ligger begravda på rallarkyrkogården i Tornehamn är civilingenjören Axel Granholm (1872-1951) som senare blev generaldirektör för SJ och den legendariska rallarkokkan Svarta Björn som ska ha blivit ihjälslagen med ett klappträ vid en av jåkkarna och därefter förd av rallarna till Tornehamns begravningsplats.
Dödsolyckor i arbetet var betydligt vanligare förr i tiden, dels på grund av bristande säkerhet och kunskap om riskerna men också på grund av att många fler också hade farliga och fysiskt krävande arbetsuppgifter. Problemet är långt ifrån borta idag dock och de senaste åren har antalet dödsfall på arbetsplatser återigen ökat. År 2017 avled drygt 50 personer på arbetet i Sverige och varje år dör mer än två miljoner människor på arbetsplatser i hela världen enligt ILO, International Labour Organization, FN:s organ för arbetslivsfrågor.
Vill du veta om du själv har rallare eller järnvägsarbetare i din släkt? Då är du varmt välkommen att bli medlem hos oss på Släktingar.se.
När jag besökte Tornehams kyrkogård första gången blev jag förundrad över Axel Granholm och hans makas grav. Bland enkla träkors och naturstenar tronar en högst imponerande sista viloplats.
Med vilken rätt vilar han här bland rallarna var min första tanke. Det visade sig dock att Granholm hade varit anställd vid banbygget som väg- och vattenbyggnadsingenjör (utexaminerad från KTH) och sist men inte minst arbetschef vid Vattenfallsstyrelsen vid kraftverksbygget i Porjus vilket kom till i första hand för att elektrifiera Malmbanan mellan Kiruna och Narvik för att kunna skeppa ut malmen effektivare från Kirunvaaragruvan och den kommande Luossavaaragruvan.
Under Granholms ledning färdigställdes också Inlandsbanan samt det norrländska längd- och tvärbanesystemet. Om dagens politiker och ämbetsmän hade varit av Granholms kaliber hade Sverige fortfarande haft den framträdande plats som vi hade fram till slutet av 1960-talet. Axel Oxenstierna myntade uttrycket ”I Norrland, hava vi ett Indien inom våra gränser, bara vi rätt förstå att utnyttja det”. Axel Granholm, en ämbetsman i Oxenstiernas anda, gjorde sitt bästa att förverkliga Oxenstiernas vision.