Kusingiftenas historia i Sverige
Nyligen publicerade företrädare för de så kallade Tidöpartierna en debattartikel på Expressen angående ett nytt möjligt förbud mot kusinäktenskap. Det kan därför vara på sin plats att redogöra för historien bakom denna företeelse i vårt land.
Lagligt sedan 1845
I Sverige har det varit helt tillåtet med äktenskap mellan kusiner sedan 1845. Även innan dess fanns sedan 1734 års lag möjligheten efter en godkänd ansökan hos kungen (i praktiken staten). Det var sällan som dessa ansökningar inte godkändes och det har alltså i princip varit möjligt för kusiner att ingå äktenskap i Sverige i nästan 300 år. Idag tillåts dessutom äktenskap mellan halvsyskon efter särskild prövning av Länsstyrelsen.
Ett exempel från Kisa i Östergötland där två ”syskonebarn” (dvs. kusiner) vigs sommaren 1759 efter ”Kongl. Maij:tts nådoga resolution och Bewiljande”.
Medeltidens lagstiftning – en guldgruva för släktforskaren
Längre tillbaka var reglerna för vilka som kunde ingå äktenskap betydligt striktare. Under medeltiden gällde nämligen katolska kyrkans riktlinjer. I 1571 års kyrkoordning förbjöds uttryckligen äktenskap mellan släkt inom femte led. Det gällde alltså att hålla koll på sina avlägsna släktingar. Dispens kunde fortfarande ibland ges i de led, ”som icke voro förbudna i den heliga skrift”.
Den medeltida lagstiftningen kan i tursamma fall vara en guldgruva för släktforskaren. I ansökningarna om dispens för äktenskap redogjordes nämligen för de tilltänkta makarnas släktskap i tre, fyra eller till och med fem generationer. Det kan visa sig vara mycket värdefull information i en tid då kyrkböcker ofta saknas och domböckernas utredningar är begränsade. Dessa ansökningar finner man i respektive domkapitels arkiv.
Hur vanliga var kusingiften?
Idag är äktenskap mellan kusiner ovanligt i Sverige och så har det också varit en längre tid. Men hur såg det ut längre tillbaka? Det varierar ganska mycket geografiskt och vilka befolkningsgrupper man tittar på. Om antalet potentiella partners som kunde godkännas av föräldrarna var begränsat så ökade risken för äktenskap mellan kusiner eller andra nära släktingar. Adelns barn förväntades exempelvis gifta sig med andra adliga. Invandrade från Finland, valloner, judar osv. gifte sig till en början för det mesta med andra från ”sin” befolkningsgrupp och då även med släktingar i högre utsträckning.
Lite skämtsamt har det ibland sagts att ”inaveln upphörde med cykeln”. Riktigt så är det inte men i geografiskt isolerade områden med begränsad befolkning så blir det naturligtvis också så att äktenskap mellan släktingar ökar i frekvens.
I vissa fall var det säkert så att äktenskap mellan släktingar ingicks av strategiska orsaker. Man ville behålla gammal arvejord inom släkten utan att riskera vidare uppstyckning eller en värdefull handelsverksamhet i staden – något som tycks ha varit ganska vanligt i tyska handelshus på 1700-talet.
Hur ser det ut i din egen släkt?
Jag har själv ett par kusinäktenskap i min egen släkt. Min morfars farmors föräldrar från skogarna norr om Roxen i Östergötland var kusiner. Min mormors morfar gifte sig också med en småländsk kusin som flyttade upp till en gård i Västra Harg längre söderut i Östergötland. Har du kanske några äktenskap mellan kusiner eller andra nära släktingar i ditt eget släktträd? Dela gärna med dig i kommentarerna nedan.
- Ett ovanligt barnamord i skånska Grönby
- En kroatisk hovfotograf och skånska bönder i Per Gahrtons släkt