Inte bara adel i greve Magnus Stenbocks antavla
Den östgötske greven Magnus Stenbock (1911-2007) har av många setts som lite av ett original. Med undantag för sina studier på Sigtunaskolan och konstskolor så levde han ensam större delen av sitt liv på moderns gods Herrborum i den östgötska skärgården. När kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia gjorde ett besök på Herrborum på 1990-talet fällde kungen de bevingade orden ”Här har tiden stått still”. Elektricitet installerades inte förrän sent på 1960-talet trots att det erbjudits familjen flera gånger innan dess och gårdens gäster väntades följa äldre tiders sedvänjor.
På grund av sitt ålderdomliga levnadssätt kombinerat med den grevliga titeln så har han blivit intressant för media. SVT gjorde 2004 en dokumentär om honom med namnet ”I Grevens tid”. Den eviga TV-duon Filip Hammar och Fredrik Wikingsson intervjuade honom även två år senare som ”1800-talsmannen” i säsong 4 av ”100 höjdare”.
Magnus Stenbock såg Dalai lama som en av sina förebilder. Han var influerad av ahimsa-rörelsen och var en engagerad djur- och miljövän vilket resulterade i att Herrborum huserade ett stort antal katter. När kommunen frågade om antalet fick de bara till svar att ”jag har också myrstackar på gården och jag har inte räknat myrorna”. Han var även religiös och såg materialism och kapitalism som två onda ting som exploaterar såväl människor som naturen.
Även om Magnus Stenbock kan ses som lite av en föregångare på miljöområdet så gav han uttryck för flera mindre smickrande åsikter i boken ”Tankar och synpunkter i några av tidens frågor” som gavs ut 1961. Han menade att kvinnor svikit sin huvuduppgift genom att ge sig in på männens områden. ”Yrken som passar för kvinnor, om de nu måste arbeta utanför hemmet, är som läkare, sjuksköterska och präst. Allt som har med vård att göra.”, skrev han då. Han menade även att människor av germanskt ursprung stod på en högre utvecklingsnivå än ”australnegrer” som han uttryckte det. Följande stycke skulle sannolikt många anhängare till Sverigedemokraterna skriva under på idag:
”Invandringen av mindre lämpliga folkelement måste hejdas innan situationen blir ohållbar. Dessa folkelement hava gjort utomordentliga insatser då det gäller rekordsiffrorna i brottsstatistiken. Ur rassynpunkt äro de också ödesdigra.”
Greve Magnus Stenbock hörde till en gren av den svenska adelsätten Stenbock som var bosatt i dagens Estland under en längre tid. Hans far var själv född där och hans farmors far var ryskt statsråd (det vill säga minister). Magnus Stenbock härstammar för övrigt flera gånger från ätten Stenbock då släktingar gift sig med varandra, något som är ganska vanligt förekommande inom den svenska adeln som trots allt utgjordes av ett ganska begränsat antal familjer.
Flera andra internationella inslag finns i Magnus Stenbocks antavla. Förutom att många av hans nära släktingar på fädernet varit bosatta i Baltikum och Ryssland så härstammar han på mödernet från såväl spanska som österrikiska adelsätter. Flera kungar hittar vi också i hans släkt. Han härstammar från såväl Gustav Vasa (1496-1560) som hans son Johan III (1537-1592).
Även om majoriteten av Magnus Stenbocks förfäder har varit adliga liksom han själv så dyker det upp en del andra inslag i antavlan. Han härstammar bland annat från släkten Tranchell som var en av de ledande familjerna i Svenska Ostindiska Kompaniet i Göteborg under 1700-talet. De främsta handelsmännen inom kompaniet samlade snabbt på sig några av de största rikedomarna i landet och investerade dessa i olika verksamheter, däribland de värmländska järnbruken varav många har ägts av Magnus Stenbocks släktingar.
Inte helt oväntat så är Magnus Stenbock släkt med en lång rad andra kända svenskar med adligt påbrå såsom Magnus Uggla, Carl Bildt och Max von Sydow bara för att nämna ett fåtal.
Nedan följer de tre första generationerna i Magnus Stenbocks antavla, hämtade från vår abonnemangsdatabas:
Proband
1 Carl MAGNUS Pontus Nils Stenbock, född 1911 i Stockholm, död 2007 på Herrborum, Sankt Anna socken, Östergötland. Godsägare, författare, konstnär.
Generation 1
2 Willfried Benvenuto CARL MAGNUS Stenbock, född 1874 på Kolga, Kuusalu socken, Estland, död 1923 i Linköping. Stiftsbibliotekarie. Gift 1907 i Sankt Anna socken med
3 LOUISE Cecilia Margareta Mörner, född 1879 på Herrborum, Sankt Anna socken, död där 1978.
Generation 2
4 Nikolai Paul Fromhold Pontus Stenbock, född 1840 i Narva, Estland, död 1902 på Kolga, Kuusalu socken. Direktör, godsägare. Gift 1864 i Tartu, Estland med
5 Magda Amalie Aline von Anders, född 1843 i Tartu, Estland, död 1934.
6 Adolf NILS Karl Mörner, född 1849 på Björksund, Tystberga socken, Södermanland, död 1926 på Herrborum, Sankt Anna socken. Godsägare, landstingsman. Gift 1876 med
7 Margareta Montgomery, född 1855 på Segersjö, Lännäs socken, Närke, död 1929 på Herrborum, Sankt Anna socken.
Generation 3
8 Karl Magnus Reinhold Stenbock, född 1804 på Padise, Harjumaa socken, Estland, död 1885 på Kolga, Kuusalu socken. Överstelöjtnant, polismästare, godsägare. Gift 1834 i Liepāja, Lettland med
9 Theophile Stuart, född 1817 i Lettland, död 1869 på Kolga, Kuusalu socken.
10 Emil Alexander Lorentz von Anders, född 1806 i Tartu, Estland, död 1887 i S:t Petersburg, Ryssland. Universitetsbibliotekarie, ryskt statsråd. Gift 1837 i S:t Matthias socken med
11 Pauline Stenbock, född 1813 i Tallinn, Estland, död 1882 på Kolga, Kuusalu socken.
12 Julius OSKAR Mörner, född 1816 i Stockholm, död 1888 på Kåreholm, Rönö socken, Östergötland. Advokatfiskal, godsägare. Gift 1846 i Bälinge socken, Södermanland med
13 LOUISE Magdalena Mörner, född 1815 på Hålbonäs, Sköldinge socken, Södermanland, död 1904 på Kåreholm, Rönö socken.
14 ROBERT Nils Germund Montgomery-Cederhielm, född 1820 i Stockholm, död där 1888. Godsägare, statsrevisor. Gift 1844 i Visnums socken, Värmland med
15 Cecilia Nordenfeldt, född 1824 på Björneborg, Visnums socken, död 1905 i Stockholm.