De svenska grevskapen
Visingsborgs slottsruin – en gång centrum i grevskapet med samma namn
Greve är en adlig titel som förekommer i ett flertal europeiska länder men i Sverige har det alltid varit snålt med grevar. Anledningen är enkel – att grevskap endast delats ut mellan 1562 och 1680, det vill säga under knapp hundra års tid.
Det var Gustav Vasas son Erik XIV som såg till att de första grevarna kom till Sverige. Detta skedde redan vid hans kröning i Uppsala den 29 juni 1561 då han återgäldade tre lojala kompisar och representanter för högadeln för deras stöd nämligen riksrådet Svante Sture den yngre, Per Brahe den äldre och Gustav Johansson [tre rosor]. Året därpå fick de också ta emot sina grevskap – Per Brahe fick Visingsborg på Visingsö vid Gränna, Svante Sture fick Västervik på den småländska östkusten och Gustav Johansson fick Bogesund (idag Ulricehamn) i Västergötland.
De tre grevskapen var till en början förhållandevis små men när Johan III tog över som regent 1568 så påbörjades en utökning av dessa områden. Svante Stures änka tog över styret av mannens grevskap efter hans död och grevskapet bytte 1570 namn till Stegeholm och Västervik. Året därpå bildades också ett nytt grevskap nämligen Raseborg (Raasepori) i finska Nyland som gavs åt Sten Eriksson Leijonhufvuds änka Ebba Lilliehöök.
Mellan 1592 och 1611, då Sigismund och Karl IX regerade, bildades inga nya grevskap men det skedde en del stora förändringar under dessa år. Sigismund förlorade 1598 kampen om kungadömet mot hertig Karl och därmed blev greve Erik Brahe av med Visingsborg vilket i slutet av år 1600 istället överlämnades till Eriks bror Magnus Brahe. Samma drogs Raseborg in till kronan från greve Axel Stensson Leijonhufvud men redan senare på året fick brodern Mauritz tillbaka detsamma.
Gustav II Adolf beslöt att bilda två nya grevskap under sin tid på tronen nämligen Läckö vid Vänerns södra strand i Västergötland som gavs till Jakob De La Gardie den 10 maj 1615. Den 16 oktober 1627 tilldelades greve Frans Bernhard von Thurn också Pernau i Livland (idag Pärnu i Estland). Kungen och kronan gick dock plus minus noll då såväl Bogesund som Stegeholm och Västervik försvann i och med de grevliga ätternas utslocknande.
Drottning Kristina behövde kanske som kvinnlig regent och drottning försäkra sig lite extra om att adeln stod på hennes sida. Hur som helst så gick det nu inflation i grevskap från det att hon tog över styret över konungadömet Sverige år 1644. Redan året därpå fick Axel Oxenstierna det nya grevskapet Södermöre i Småland. 1646 fick Gustav II Adolfs utomäktenskaplige son Gustav Gustavsson Vasaborg i Finland, 1647 fick Lennart Torstensson Ortala i Uppland (1648 utökat med Norrtälje stad) och 1648 fick Magnus Gabriel De la Gardie Arensburg på Ösel i dagens Estland.
Den 26 mars 1651 skedde något unikt i svensk historia. På en och samma dag delade drottning Kristina ut inte bara ett utan sex(!) nya grevskap. Gustav Adam Banér fick Sordavala i Finland, Gustav Horn fick Björneborg i Finland, Hans Kristofer von Königsmarck fick Västervik och Stegeholm i Småland som återupplivades som grevskap, Gabriel Bengtsson Oxenstierna fick Korsholm och Vasa i finska Österbotten, Fredrik Gustafsson Stenbock fick det återupplivade Bogesund och Karl Gustav Wrangel fick Salmis i Finland.
Kristina var dock inte klar här utan hon fortsatte att ge bort nya grevskap under de kommande åren, bland annat Mariestad och Skövde i Västergötland samt Skänninge i Östergötland. Inte nog med det utan flera av de gamla grevskapen utökades dessutom. Kristinas efterträdare Karl X Gustav lät även han utnämna nya grevar, framför allt dansken Corfitz Ulfeldt som 1658 fick det relativt stora Sölvesborg i Blekinge men han blev av med detsamma redan ett par år senare till följd av striderna mellan Sverige och Danmark.
Med Karl XI som ny regent 1672 så inleddes avvecklandet av grevskap. Visserligen så blev Karl X Gustavs utomäktenskaplige son Gustav Carlson ny greve 1674 med Börringe i Skåne som grevskap men 1680 beslöts att alla grev- och friherrskap skulle dras in till kronan, ett arbete som slutfördes under de följande åren.
Även om det i Sverige inte funnits några grevskap på mer än 300 år så finns det många tusen svenskar som härstammar från våra gamla grevar. Exempelvis så härstammar både den tidigare statsministern Carl Bildt samt artisterna Viktoria Tolstoy och Magnus Uggla från greve Per Brahe (1520-1590).