Intervju med Karl XII
Lagom till semestertider har vi på Släktingar låtit vår grävande reporter Näskonung Snok resa tillbaka i tiden till 1700-talets början för att intervjua kung Karl XII. Här kan du läsa vad han har att säga om allt från sina krigståg i Europa till dagens Sverige.
Sverige under Karl XII
När Karl XII blev kung 1697 var Sverige en stormakt med stora territorier runt Östersjön – från Finland och Baltikum till norra Tyskland. Det svenska imperiet hade byggts upp under tidigare kungar och var militärt starkt, men också ekonomiskt pressat efter upprepade krig. Karl XII var bara 15 år när han besteg tronen. Redan tre år senare, 1700, gick Sverige in i det Stora nordiska kriget, då flera grannländer (Ryssland, Danmark, Polen och Sachsen) attackerade Sverige samtidigt för att försöka krossa stormakten.
Karl XII visade sig vara en briljant fältherre. Han vann flera stora segrar, bland annat vid Narva (1700) och Kliszów (1702). Men hans långa fälttåg, särskilt det katastrofala anfallet mot Ryssland som slutade med nederlaget vid Poltava (1709), blev en vändpunkt. Efter det var Sverige på defensiven, och kungens beslut att fortsätta kriga försvagade landet ytterligare.
Under många år styrde Karl XII Sverige från utlandet, särskilt under sin tid i exil i Osmanska riket (1709–1714). Han återvände först mot slutet av sitt liv, men gick direkt in i nya krig. Han dog 1718 under belägringen av Fredrikstens fästning i Norge – under oklara omständigheter. Vid hans död stod Sverige på ruinens brant, stormaktstiden var över, och frihetstiden tog vid.
Intervju med Karl XII
📰 1. Varför fortsatte du kriget så länge, trots alla förluster? Många menar att du hade kunnat sluta fred tidigare. Varför valde du att fortsätta, även när Sveriges resurser var uttömda?
Jag föddes till konung, inte för att vika undan, utan för att försvara rikets ära och säkerhet. De fiender som reste sig mot oss ville se Sverige störtat, våra allierade svikna och våra gränser krossade. Jag kunde inte i gott samvete sluta fred på deras villkor — det vore att kapitulera inför övermakten, och det låg inte för mig.
Jag visste att priset var högt. Folket led, soldater frös och svalt. Men vi hade kämpat för något större än bara land – för riket, för kronan, för framtiden. Jag bar ansvaret ensam, och jag bar det till slutet.
Kanske dömer eftervärlden mig hårt. Men jag vek aldrig från min plikt. Det är vad jag kan säga med rak rygg.
🧭 2. Vad var din långsiktiga plan med det stora nordiska kriget? Hade du en vision för hur Sverige skulle se ut efter kriget – eller handlade det främst om ära och hämnd?
Min plan var inte att föra krig för krigets skull, ej heller av blott ära eller hämnd. Jag såg det Stora nordiska kriget som ett nödvändigt försvar av vår plats i världen. När tre fiender sammansvurit sig för att krossa Sverige, måste vi slå först — och slå hårt.
Jag ville säkra en varaktig fred genom styrka. En fred där Sverige skulle stå obestridd kring Östersjön, där våra fiender skulle veta att varje angrepp skulle besvaras med kraft. Min vision var en trygg stormakt, där våra folk kunde leva utan hot från öst eller syd.
Det må ha sett ut som personlig ära eller envishet, men i min själ handlade det om rikets överlevnad. Hade vi nått seger, hade framtiden varit vår att forma. Det var mitt mål – inte triumf, utan trygghet genom styrka.
🔪 3. Vem tror du egentligen låg bakom skottet i Halden? Du dog under oklara omständigheter vid Fredrikstens fästning. Tror du själv att du blev skjuten av fienden – eller någon ur dina egna led?
Jag hörde skottet inte – jag kände det. Kulan som tog mitt liv kom snabbt och tyst, som ödet självt. Vem som avlossade det vet jag ej, men jag vet att det föll i fiendens riktning, från mörkret utanför Fredrikstens murar.
Många har viskat om förräderi, om avund bland mina egna, om en kula från svensk hand. Det må vara sant, det må vara lögn. Men i krig är varje handling inhöljd i dimma. Jag vill tro att mina män höll troheten, så som jag höll min mot dem.
Om det var en fiende som sköt – väl, då föll jag som en soldat. Om det var en landsman – då må han bära det i sin själ, ty kungamord fläckar inte bara blod, det fläckar historien.
Men jag vred mig ej. Jag dog stående. Det är allt jag behöver veta.
👑 4. Du regerade ensam och utan drottning – varför valde du celibat? Många spekulerar i varför du aldrig gifte dig eller skaffade arvingar. Var det ett medvetet politiskt beslut, eller något mer personligt?
Kriget var min brud, och svärdet min ed. Jag valde inte celibat i trots, utan i tjänst. Ett giftermål hade krävt mitt hjärta, mitt sinne och min tid — sådant jag inte kunde avvara medan riket stod i brand.
Jag visste vad som förväntades av en kung: att säkra tronföljden, att gifta sig klokt för att stärka allianser. Men jag kunde inte bära både krona och hjärta i samma hand. Mitt kall var att försvara Sverige, inte att dansa på hovets golv.
De som spekulerar i mitt hjärtas stillhet må göra så. Jag sökte inte sällskap för min själ, ty jag levde i ständig marsch. Och kanske, innerst inne, visste jag att jag inte skulle leva länge nog för att se en son växa till kung.
Jag gav mitt liv åt riket. Det var min arvinge.
💰 5. Hur finansierade du dina fälttåg – och till vilket pris för folket? Det sägs att Sverige svalt medan du låg i fält. Hur såg du på dina bönders och soldaters lidande?
Krig kräver silver, men frihet kostar mer än guld. Vi finansierade våra fälttåg genom skatter, utskrivningar och lån – så som varje rike i krigstid gör. Jag visste att det slet på folket, och att många bar bördor tyngre än de förtjänade.
Jag såg soldater frysa i Ukraina och bönder lida i Västergötland. Jag såg det – men jag såg också fiender vid gränsen, redo att krossa allt om vi visade svaghet. Kunde jag ha lättat folkets börda? Kanske. Men inte utan att offra rikets säkerhet.
Jag led med dem. Jag red bland dem. Jag åt som de åt, sov där de sov, bar samma uniform och delade deras hunger. Jag begärde inget av mitt folk som jag inte först krävde av mig själv.
Det var ett högt pris. Men frihet är aldrig billig. Om jag bär skuld, så bär jag den med vördnad – och med det hopp att framtida kungar lär av både mina segrar och mina fel.
🕊️ 6. Ångrar du något beslut du tog som kung? Fanns det någon särskild händelse eller vägval där du idag – med facit i hand – hade gjort annorlunda?
Ånger är ett ord för de levande. Jag valde min väg med klar blick, och jag vek aldrig. Men om jag nu, i dödens stillhet, tillåts se med andra ögon — då finns stunder jag skulle kunna ha valt annorlunda.
Poltava, kanske. Där förlorade jag inte bara ett slag, utan ryggraden i vår här. Kunde jag ha dragit mig tillbaka, samlat styrkan på nytt, väntat på rätt stund? Kanske. Men jag trodde segern låg framför oss, som den så ofta gjort. Det var ett misstag – och tusentals män fick betala priset.
Och kanske… kanske borde jag ha återvänt hem tidigare från exilen i Bender. Sverige stod utan styrning, folket i ovisshet. Jag dröjde – inte av lättja, men av övertygelse om att ett avgörande ännu kunde vinnas i syd.
Jag ångrar ej min trohet mot kronan, ej min vilja att stå rak i stormen. Men jag ser nu att mod utan lyhördhet kan bli till hårdhet – och hårdhet kan bli blind.
🌍 7. Hur såg du på världen utanför Europa – fanns några tankar om kolonier eller handel bortom Östersjön? Andra stormakter byggde imperier. Ville du också det, eller låg ditt fokus enbart på öst och kontinenten?
Mitt öga var vänt mot öst, där hoten var närmast. Ryssland växte till ett vidunder, och Danmark låg ständigt i bakhåll. Jag styrde ett rike som måste försvara sitt hjärta innan det kunde sträcka sin hand utåt.
Kolonier? Nej, det var inte min väg. Andra kungar må ha drömt om guld från Västindien och plantager i fjärran land. Jag drömde om fred vid Östersjön, om ett Norden där Sverige stod orubbligt, respekterat och fritt.
Men handel, ja – där fanns möjligheter. Jag såg med intresse på handeln med Osmanska riket under min tid i Bender, och vi hade kunnat utveckla mer diplomati österut, kanske till Persien eller längre än så. Men kriget band våra händer och tömde våra kassakistor.
Världen utanför Europa låg som en karta ännu ofullständig. Hade jag haft fred, tid och resurser – då hade jag kanske låtit svenska skepp segla långt. Men så blev det aldrig. Sverige var min horisont.
💂 8. Hur ser du på lojalitet – du störtade flera allierade som hjälpt dig tidigare? Hur resonerade du kring svek, allianser och att bryta löften för strategiska vinster?
Lojalitet är grunden för all härskarkonst och krigets hårda spel. Jag krävde lojalitet från mina män, och jag gav den till mina allierade – så länge den tjänade rikets bästa.
Men i krig finns inga eviga vänner, endast eviga intressen. När en allierad blev svag, svek eller hotade Sveriges säkerhet, var jag tvungen att agera beslutsamt. Att ställa om allianser är ibland nödvändigt för att rädda det större målet.
Jag störtade inga utan orsak. Varje beslut vägdes mot rikets överlevnad och ära. Ibland måste man bryta löften för att försvara kronan och folket.
Jag förstår att eftervärlden ser detta som svek, men i krigets och maktens värld är det ofta skillnaden mellan liv och död. Lojalitet är ett tvåvägsspel – man måste också förtjäna den, och när den brister, måste man agera.
📜 9. Vad tänker du om eftervärldens bild av dig – som hjälte, galning eller martyr? Hur skulle du själv vilja bli ihågkommen, om du fick skriva din egen historia?
Eftervärldens dom är som vinden – den blåser åt olika håll, och ingen kan styra dess riktning. Vissa ser mig som hjälte, en kung som stod fast mot alla odds. Andra kallar mig galning, en enveten man som drog riket i fördärvet. Och några ser mig som martyr, som offrade sitt liv för Sveriges ära.
Jag önskar inte bli ihågkommen för mina felsteg eller för min envishet, utan för min trohet mot kronan och mitt ansvar för mitt folk. Om jag fick skriva min egen historia, skulle jag berätta om en kung som aldrig vek från sin plikt, som satte sitt land före allt annat, och som dog stående vid sitt svärd.
Jag ville att Sverige skulle vara starkt, fritt och respekterat. Om min tid på jorden kan tjäna som en påminnelse om mod och ansvar, även i svåra tider, då har jag uppnått något värt att minnas.
👩👧👦 10. Vad skulle du vilja säga till alla de kvinnor och barn som förlorade sin man och far i kriget? Vad skulle du vilja säga till deras nu levande släktingar?
Till alla kvinnor och barn som förlorat sina män och fäder i kriget vill jag säga detta: ert lidande har inte varit förgäves. Varje bloddroppe som spillts har varit för Sveriges frihet och framtid. Jag känner er sorg, för jag har burit samma börda som ni i mitt hjärta.
Till era levande släktingar säger jag: vår plikt är att minnas och hedra de som offrade allt, och att bygga ett Sverige där deras offer bär frukt – ett rike starkt nog att skydda sina invånare från framtida krig.
Er smärta är Sveriges smärta, och jag hoppas att framtiden ska ge er fred och trygghet som ni så rättmätigt förtjänar.
⏳ 11. Om du levde idag, vad skulle du vilja förändra i det svenska samhället? Skulle du kliva in i politiken, eller hålla dig till militären? Vad tycker du om demokrati?
Om jag levde i denna tid, skulle jag först och främst söka förstå tidens anda och folkets vilja. Jag är en man formad av krig och envälde, men också av plikt och ansvar.
Demokratin, som jag förstår den, är ett nytt sätt att styra där folket själva har en röst. Det är främmande för min tid, men jag kan se dess styrka i att ena folket och ge makten en grund att stå på.
Skulle jag kliva in i politiken? Om mitt land behövde stark ledning i svåra tider, skulle jag inte tveka att stiga fram, men jag skulle också behöva lära mig nya sätt att leda – med samråd och respekt för folkets röst.
Militären skulle alltid vara min grund, men jag skulle kanske söka förena styrka med diplomati och förnuft.
Jag skulle vilja förändra ett samhälle där ansvarstagande och mod går hand i hand med fred och rättvisa. Ett Sverige som är starkt – inte bara i vapen, utan i folkets enighet och frihet.
Vi tackar Karl XII så mycket för hans medverkan och även om vi inte delar hans syn på världen så är det intressant att ta del av hans tankar. Vad tänker du själv om den tiden? Kanske har du själv släktingar som deltog i Stora nordiska kriget? Berätta gärna i kommentarerna nedan.