Vad hette egentligen Sven Elfsson i Isala?
Gustav Vasa hos Sven i Isala. Målning från 1831 av Johan Gustav Sandberg.
För de flesta släktforskare är det idag en självklarhet att gå till källorna. Men hur ska man bedöma källors trovärdighet och avgöra vilken information som är korrekt? Det är inte alltid lika självklart som vi ska se i det här exemplet.
En sann legend
När Gustav Vasa år 1520 befann sig på flykt från danskarna tog han skydd i Dalarna. Här fick han tillfälligt husrum hos en bonde vid namn Sven. Denne bodde i byn Isala i Svärdsjö socken utanför Falun. Alla detaljer i legenderna om Gustav Vasas äventyr på flykt är säkerligen inte sanna. Men att denne Sven har existerat råder det inga tvivel om och Gustav Vasa nämner honom själv i flera brev.
Finns det någon Elf?
Bonden Sven har i åtskilliga sammanhang tilldelats patronymikonet Elfsson eller Elofsson. Denna uppgift förekommer i domstolsprotokoll på 1700-talet. Varifrån uppgiften härrör ursprungligen är svårt att säga. Möjligen är det en ren konstruktion baserad på det faktum att Sven bevisligen hade en son med namnet Alf, något som var vanligt i äldre genealogisk litteratur. Hur som helst så cementerades denna uppfattning ytterligare i och med att Gustav III den 16 januari 1787 själv skrev till Svens ättling Hans Jansson (1728-1808) vilken han lät tilldela den så kallade Isalamedaljen med följande text:
Till
Sven Elfssons heder
som frälste
Gamle K. GUSTAF
Bär dess afkomma
i Isala by
Denna penning
Gifven af
GUSTAF III
1787
Riksantikvarieämbetet har bevarat namnet på sin hemsida. Men inte nog med detta. Svens ättling Mattis Johan Svensson i Boda bytte 1917 namn till just Elfsson för att hedra sin legendariska anfader.
Så, kan man verkligen lita på dessa uppgifter som sprids ett par hundra år senare?
Samtida källor
När man ska värdera trovärdigheten i källor så är tidpunkten av största vikt. Normalt sett ska man tro på samtida källor framför de som tillkommit långt senare. Det är egentligen inte mer komplicerat än att relatera till att det mänskliga minnet sviker med tiden. När det kommer till arkivmaterial från 1500-talet så är det sparsamt jämfört med 1600-talet då statsapparaten börjar byggas ut på allvar. Det finns dock ett fåtal viktiga källor att söka efter, främst skattelängder.
I landskapshandlingarna för Dalarna så finns den så kallade årliga räntan upptagen från år 1539. Här hittar vi också Sven i Isala men tyvärr utan patronymikon:
1543 har vi betydligt mer tur. Här preciseras namnet till Sven Jonsson!
Inte ens med livlig fantasi kan vi tolka Svens patronymikon som Elfsson. ”Vem ska jag tro på?” frågade sig Thomas Di Leva när det begav sig och det kan man onekligen fråga sig även här. Vinner traditionens makt över 1500-talets källmaterial? Naturligtvis kan skrivaren göra fel och ett patronymikon var inte särskilt viktigt, i synnerhet inte på en ensamgård utan risk för sammanblandning. Men lyckligtvis har vi ytterligare en trovärdig källa att hämta material från.
Gustav Vasa skriver som sagt var själv om Sven i sina brev. Oftast kallas han bara Sven. Men i ett brev daterat 8/12 1524 hittar vi ett lyckosamt undantag:
denne gode man, Sven Johanszon i Iselie eder yttermera kan giva till känne, att vi för den uppborne skatt icke hava köpt någon jordgods eller egennyttige ägodelar utan sköna skepp, bössor, harnesk och allehanda värjor, som riket näst Guds hjälp tryggeliga må med beskärmas
Vilken slutsats kan vi dra?
Så, vad kan vi nu säga med säkerhet? Det vi kan konstatera är att Sven med största sannolikt INTE hette Elfsson eller Elofsson. Huruvida han sedan hette Jonsson eller Johansson är svårare att sia om och det kommer vi troligen tyvärr heller aldrig få veta. Lite senare under 1600-talet brukar inte Jon och Johan användas synonymt. På 1500-talet är namnformerna lite mer flytande och det är också svårare att tolka källmaterialet.
Härstammar du kanske själv från Sven i Isala?
- Emigranter och fackligt engagemang i Sara Skyttedals släkt
- Två generationer bödlar, dans och ett spöke i Petra Medes släkt