Trubbel i paradiset – prästfamiljer på glid
I våra förfäders liv fanns religionen alltid närvarande vare sig man önskade eller inte. Kyrkan och prästerna ute i landet hade högt ställa religiösa och moraliska krav på sina församlingsbor. Man skulle leva ett kristligt liv och gå till kyrkan varje helgdag. Men ibland levde inte ens deras egna familjer upp till dessa. Vi ska här titta lite närmare på några sådana exempel.
Brännvin i Lappland
Få fördomar är väl så fastnaglade vid norra Sverige som hembränningen. En som levde upp till denna fördom var prästen König Granlund (1682-1745) i Sorsele församling i Lappland. Han växte själv upp på orten och var son till församlingens första klockare. Efter att ha studerat vid gymnasiet Härnösand blev han inskriven som student i Uppsala hösten 1710. Efter avslutade universitetsstudier anlitades han 1716 som skolmästare vid Skytteanska skolan i Lycksele där samiska barn tvingades lära sig svenska. König behärskade själv också det samiska språket.
Att vara präst i de nordligaste delarna av landet på den här tiden var ingen dans på rosor. Lång resväg, hårda vintrar och fattiga församlingar gjorde att förutsättningarna såg helt annorlunda ut än för prästfamiljer på sydligare breddgrader. En lösning på problemet för König Granlund blev brännvinet. Varje gång samerna kom till kyrkan öppnade han upp en egen brännvinskrog. Det uppskattades naturligtvis inte av överheten. När domkapitlet fick reda på vad som pågick så krävde de år 1723 att han skulle upphöra med verksamheten. Om inte skulle han bli av med sin prästtjänst
Livet tärde hårt på König. 1740 berättas han vara 58 år gammal men så sjuklig och orkeslös att han sedan ett par år hade sin måg till hjälp. Som lite kuriosa kan nämnas att en av Königs sentida ättlingar är konstnären Hilma af Klint.
Bråkiga prästsöner på Visingsö
Vi reser nu vidare långt söderut till sommaridyllen Visingsö utanför Gränna i norra Småland. Här levde under första halvan av 1600-talet prästen Jonas Magni (1582-1659) med sin familj. Jonas var en väl ansedd kyrkoherde som uppges ha fått besök av kungen inte mindre än sju gånger. Han representerade även sitt stånd vid riksdagarna 1634 och 1643. Han tycks också ha varit en driftig man i andra avseenden. Innan tiden på Visingsö tjänstgjorde han i Gränna där han rustade upp en mycket sliten och nergången prästgård. Han fortsatte på samma bana i sitt nya hem på Visingsö och dokumenterade sina byggnadsarbeten och planteringar i kyrkboken.
Också i hemmets vrår höll han sig sysselsatt. Han blev far till åtminstone 23(!) barn varav 17 tragiskt nog gick bort redan i barndomen. Precis som religionen så var döden också alltid närvarande i våra anfäders och anmödrars liv. Eftersom dygnet bara har 24 timmar vare sig man är vän med Gud eller inte så hade även herr Jonas sina begränsningar. Han kanske inte alltid hade tid för sina barn, något som kunde ställa till med problem då som nu.
Jonas hade två busfrön till söner som så småningom blir föremål för ärenden vid tinget. Värst var sonen Samuel som en sommardag tog med sig ett svärd in på krogen där han slog krögarens hustru ”blå och blodig”, slog sönder saker och tog med sig så mycket han kunde från källaren utan att betala. Huruvida det var på eget bevåg eller faderns verk så hamnade han som student vid universitetet i Turku (Åbo). Någon vidare kärlek till böckerna hyste han kanske inte utan valde istället att söka sig till armén som kapten och drabant vid Livgardet. Samuel antog namnet Palmgren och begravdes i domkyrkan i Åbo den 21 mars 1670.
En stupfull väckelsepredikant
Vid gevärsfaktoriet i Jönköping verkade på 1760-talet pistolsmeden Petter Sellegren. Den 9 april 1768 blev hans hustru Anna Maria mor till en pojke kallad Peter Lorentz. Han växte upp under fattiga förhållanden och blev föräldralös redan vid åtta års ålder. Hjälp och stöd från släkt och vänner gjorde det dock möjligt för honom att börja studera i stadens trivialskola (grundskola). Efter vidare studier vid Lunds universitet så prästvigdes han i Växjö den 2 mars 1794.
Även om framtiden nu började se ljus ut för den föräldralösa pojken så fanns det kvar ett mörker i honom. Han berättas ha haft ”en svaghet för starka drycker och medföljande moraliskt förfall”. Alkoholen gjorde det omöjligt för honom att sköta sitt arbete och under 17 års tid skickades han runt i 11 olika församlingar. Ingenstans lyckades han behålla sin tjänst och han varnades gång på gång av domkapitlet utan bättring. Han var dock mycket begåvad och förde sig väl i umgänget med andra vilket gjorde att han med nöd och näppe klamrade sig kvar i prästyrket.
Peter Lorentz hade under studietiden lagt till ett ’r’ i sitt släktnamn som därmed blev Sellergren. Anledningen var att han inte ville bli sammanblandad med en annan präst. Han skrev själv vid ett senare tillfälle att ”numera vill jag icke blygas att räkna himmelsk släktskap med brottslingen Sellegren”. Vi ska snart återvända till denna präst.
Problemen för Peter Lorentz Sellergren fortsatte under nära två årtionden. 1811 skulle han bli komminister i Hälleberga i glasrikets Småland men lyckades inte avlägga ämbetseden, något domkapitlet själva antog berodde på att han ”tagit starka drycker till överflöd”. Vid ett annat tillfälle kunde han inte förrätta ett barndop eftersom han varit så ”plakat full”. Han berättades vid denna tid också ha lidit av syn- och hörselhallucinationer. Huruvida detta var ett resultat av alkoholen eller vice versa är oklart.
Så småningom lyckades Peter Lorentz Sellergren få rätsida på sitt liv. Han inspirerades alltmer av väckelserörelsen och slutade dricka. 55 år gammal gifte han sig slutligen med en enkel soldatdotter från Vilhelm Mobergs hemförsamling Algutsboda.
Den avrättade
Vi lovade ju att återkomma till ”brottslingen Sellegren”. Bakom denna beskrivning döljer sig en annan småländsk präst. Som av ett sammanträffande så råkar denna Petrus Sellegren (1713-1749) vara en ättling till den tidigare nämnde prästen Jonas Magni på Visingsö. Petrus föddes utanför Växjö där föräldrarna arrenderade en större gård. Efter studier i Lund blev han 1736 komminister i Nöttja församling. 1749 avsattes han emellertid från tjänsten och dömdes för sedelförfalskning. Detta var ett mycket allvarligt brott på den här tiden. Han dömdes därför till lagens strängaste straff och hängdes på Järntorget i Stockholm den 27 maj samma år. Han efterlämnade sin hustru och flera små barn.
Det var svårt att vara förälder på 1600-talet och det är svårt att vara förälder på 2000-talet. Det var svårt att vara barn på 1700-talet och det är svårt att vara barn på 2000-talet. Allt blir inte alltid som man tänkt sig och det kanske inte alltid är konstruktivt att söka syndabockar när något går snett.
Har du kanske själv träffat på präster, brott och straff i din egen släktforskning? Berätta gärna om dina fynd i kommentarerna här under.