Svenska efternamn under 1900-talet

Släktnamn är en ganska ung företeelse i Sverige. Före 1600-talet så fanns de i stort sett inte utan patronymikon var allmänt rådande. Detta namnskick är också anledningen till att vi har haft en så pass stor dominans av efternamn som Andersson och Nilsson i vårt land. I takt med att en allt större andel av befolkningen lämnade jordbruket under 1900-talet så blev det också fler som hittade på nya släktnamn, ofta i samband med att de genomgått en högre utbildning vid en högskola eller universitet. Det fanns dock redan innan dess även bondesläkter som gick under släktnamn, framför allt i Norrland.

I Sverige hör de flesta av senare tidens efternamn till någon av följande kategorier:

• adelsnamn
• prästnamn (ofta inspirerade av latin eller grekiska)
• borgerliga/hantverkarnamn (t.ex. Lindberg och Eklund)
• patronymikon (t.ex. Pettersson och Svensson)
• soldatnamn (t.ex. Stolt och Modig)
• utländska släktnamn (majoriteten tyska)

Från det att den första släktnamnsförordningen från 1901 så har det från och till debatterats om vilka nya släktnamn som ska tillåtas. Omkring 1920 skrev den kända språkforskaren Adolf Noreen (1854-1925) ett brev till ecklesiastikministern (idag ungefär samma som utbildningsminister) om vad han kallade ”det hotande namnbarbariet”. Den allmänna inställningen hos den tidens starkt nationalistiska språkforskare var att nya släktnamn skulle vara svenska. Juristen Gösta Eberstein (1880-1975), som för övrigt hade en viktig roll i utformandet av den moderna upphovsrättslagstiftningen, skrev i sitt förslag till ny svensk namnlag 1921 att ett släktnamn inte fick godkännas om ”om det till bildning, uttal eller stavning har uppenbart osvensk prägel”. Denna konservativa inställning levde i stort kvar fram till efterkrigstiden.

Många av de nyare släktnamnen i Sverige är direkt bildade från by- eller gårdsnamn. Den som var född på en gammal släktgård ville kanske hedra hembygden när han eller hon lämnade den för en karriär i storstaden. Ett exempel på detta är Slycke från byn med samma namn i Rappestads socken mitt på den bördiga östgötaslätten.

Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet så har patronymikon återigen tagits i bruk av kvinnor. Två kända exempel på detta är de framgångsrika skidåkarna Frida Hansdotter och Ida Ingemarsdotter.

Rent generellt så är släktnamn i Sverige sammansatta av ett förled, t.ex. Lund- eller Fors-, ett efterled såsom -berg, -lund eller -ius. Däremellan finns ibland också en fog eller ett mellanled såsom -a-, -e-, -el- eller -ing-. På detta vis kan man bilda åtskilliga tusen namnvarianter.

Vill du byta till ett helt nytt och unikt efternamn? Kanske är Damerskog, Grotenstedt, Ormstrand eller Vattklev i så fall något för dig? Inget av dessa efternamn existerar i Sverige idag.

Sedan den 1 juli 2017 så har vi en helt ny namnlag i Sverige som bland annat ska göra det lättare att byta till ett nytt (eller gammalt) efternamn.

• ← Nobelpristagaren Glenn T. Seaborgs svenska släkt
• Musikern Staffan Hellstrands förfäder →