När Stockholm var två städer
Karta över Stockholm ca 1642 från Kungliga Bibliotekets samlingar
De flesta av er har säkert hört historien om Birka och det tidiga Stockholm. Men visste ni att en gång i tiden så var faktiskt Stockholm inte EN utan TVÅ städer? Var och en med egna rådmän och en egen borgmästare.
Striden om Sverige
Bakgrunden till delningen av Stockholm var konflikten mellan Johan III:s son Sigismund och brodern Karl som uppstod efter Johans död år 1592. Sigismund var då kung över det polsk-litauiska riket men återvände nu till sitt gamla hemland för att krönas till konung även över Sverige. Så blev det inte utan Karl hade under Sigismunds frånvaro övertalat den svenska adeln om att han skulle bli Johan III:s efterträdare på tronen. Det var bara Finland som erkände Sigismund som ny regent. Ett inbördeskrig mellan de två sidorna utbröt där borgerskapet i Stockholm ställde sig på Sigismunds sida.
Sigismund förlorar kriget
Det avgörande slaget i kriget stod vid Stångebro strax utanför Linköping den 25 september 1598 där Karl IX:s styrkor segrade. Mer än 500 soldater fick sätta livet till, de allra flesta på Sigismunds sida. För att straffa borgarna i Stockholm så lät hertig Karl (sedermera Karl IX) några år senare – nämligen 1602 – skilja Norrmalm från det gamla Stockholm där han lät bilda en helt egen stad som döptes till Norra förstaden. Det ”nya Stockholm” fick enb egen borgmästare, egna rådmän och ett eget sigill med en krona krönt av Vasaättens sköldemärke i ett hav av sprakande eld. Denna stad skulle vara helt lojal mot Karl. Rådhuset låg vid Norrmalmstorg med utsikt mot slottet Tre Kronor.
Norra förstaden skulle komma att ha 3000-4000 invånare vilket kan jämföras med det gamla Stockholm som hade en befolkning på ca 10000 personer.
En fattig kåkstad
När Norra förstaden bildades såg Norrmalm helt annorlunda ut än idag. Där fanns både gårdar och jordbruk med ett oorganiserat virrvarr av gator och vägar. Hötorget hade tidigare tillhört kyrkan och var innan dess bara en ladugård. En stor del av området hade karaktären av en slumliknande kåkstad. Många av invånarna var fattiga arbetade utan fast tjänst. Det var antagligen ingen speciellt trevlig plats att bo på såvida man inte hörde till de allra mest förmögna.
Missnöje i det gamla Stockholm
Det ledande borgerskapet i det gamla Stockholm var föga överraskande inte helt nöjda med uppdelningen av staden. De förlorade säkerligen både pengar och makt när en tredjedel av deras stad hamnade utanför deras jurisdiktion som stad. En stad var på den tiden en viktig juridisk enhet där borgarna hade rätt att besluta och handla med sina varor. Med jämna mellanrum skrev de brev till kungen Karl IX om att Norra förstaden skulle införlivas med resterande Stockholm på nytt. I Norra förstaden kämpade borgarna tvärtemot för att stärka den nya stadens rättigheter.
Stockholm enas igen
Karl IX hade inga planer på att gå sina gamla fiender i Stockholm till mötes och inte heller sonen Gustav II Adolf såg någon anledning att förändra stadsbildningen under sin tid som kung över Sverige. Efter hans död vid Lützen 1632 började dock Sverige förändras i grunden. Staten organiserades och tjänstemän anställdes för att sköta diverse uppgifter i landet. Rikskanslern Axel Oxenstierna – som tillfälligt övertog makten – vill modernisera såväl Sverige som huvudstaden Stockholm efter europeiskt mönster. Att huvudstaden skulle fortsätta vara delad i två såg han då som en helt orimlig tanke.
Den 24 april 1634 kallades rådmännen i Norra förstaden såväl som representanter för Stockholms stad upp till slottet Tre Kronor. Genom en uppläst kunglig resolution upplöstes Norra förstaden och Norrmalm blev därmed åter en del av Stockholm. Norra förstadens borgmästare Mattias Trost protesterade mot beslutet men till ingen nytta. Bara en vecka senare hade hans unga stads alla rättigheter dragits in.
En av Norra förstadens borgmästare (1623-1628) var Tomas Johansson vars söner adlades von Eisen och Leijonfelt och som skulle komma att bli anfader till den välkände ”tändstickskungen” Ivar Kreuger (1880-1932).
- Partiledaren Johan Pehrsons (L) förfäder – från Umeå till Örebro
- Per Bolunds anfader gästades av Karl XIII