En schweizare i Skåne och herrgårdsostens historia
Herrgårdsost
Herrgårdsosten är utan tvekan en av våra mest välkända ostsorter i Sverige men hur mycket vet du om ostens historia och varifrån den kommer? I detta blogginlägg tänkte vi berätta lite mer om hur denna rundpipiga hårdost blev till och om en schweizare som kom till Skåne för att stanna.
Greven Erik Ruuth (1746-1820) hade från sin mor ärvt slottet Marsvinsholm i Balkåkra socken utanför Ystad i sydligaste Skåne. Här önskade han ta fram en svensk variant av schweizerosten och anställde därför en ostmästare från ostens hemland.
1786 kom därför Pierre Nicolas Dubath (även kallad Du Bath eller Dubas) till Sverige från den lilla orten Rougemont i kantonen Vaud i sydvästra Schweiz. I Sverige gifte han sig med Mätta Lassesdotter (1752-1824) från Blentarp med vilken han fick flera barn vars ättlingar lever än idag.
Osten som började tillverkas på Marsvinsholm blev inte riktigt som den var tänkt, till stor del på grund av att man inte kände till hur mjölksyrebakterierna fungerade, men trots dess läderartade konsistens så blev den populär på gårdarna i trakten. Då osten huvudsakligen producerades på herrgårdar så kom den snart att bli känd under namnet Herrgårdsost.
Herrgårdsosten som vi känner den idag skapades av mejerskan Kristina Löfgren som gått i lära i Skåne varefter hon förfinade tillverkningsmetoden vid Bjärka-Säby gårdsmejeri strax utanför Linköping i Östergötland där hon fick anställning 1882. Bjärka-Säbyosten utnämndes vid en av de första ostutställningarna i landet till ”nationell typost” och fick där namnet ”Svensk herrgårdsost”. Sedan 2004 är namnet Herrgård också skyddat som varumärke för osten.
Greve Erik Ruuth var för övrigt engagerad i en lång rad andra näringsverksamheter och grundade bland annat Höganäsbolaget och Helsingborgs stenkärlsfabrik. Han ägde dessutom flera andra slott i Skåne och gav namn åt säteriet Ruuthsbo utanför Ystad som innan han kom dit hette Gundralöv.