Dödsstraff och landsförvisning – livet för en 1500-talsbiskop
I allt fler länder på vår jord är det tragiskt nog förenat med livsfara att engagera sig politiskt. Vi glömmer lätt att det en gång i tiden såg ut på det viset även i Sverige. På 1500-talet var kyrkan en integrerad del i den kungliga statsapparaten. Kyrkans ledning förväntades därför också följa kungens önskemål. Om man valde fel sida riskerade man att råka illa ut.
En östgötsk student i Tyskland
I brist på högre utbildning inom landet så var det under medeltiden standard med högre studier på kontinenten för ett fåtal utvalda. Det var främst de tyska universiteten som lockade svenska studenter. I februari 1539 skrevs studenten Petrus Caroli in vid universitetet i Wittenberg i Sachsen-Anhalt. Han kom från Skänninge i Östergötland där fadern möjligen var borgare. Han återvände efter sina studier och en kortare tjänst i Linköping till hemstaden där han var kyrkoherde 1541-1544.
Fängslad och avsatt
Petrus Caroli hade bland annat studerat för ingen mindre än Martin Luther och han stod mycket nära kungamakten. Som skolmästare och notarie i Linköping fick han flera förtroendeuppdrag av Gustav I (Vasa) som en del i kungens godsindragningar av Linköpingskyrkans stora jordinnehav. Under åren 1543 och 1544 utarbetade han flera jordeböcker över domkyrkans och prebendenas gods och tiondeinkomster, av vilka åtskilliga finns bevarade än idag.
Närheten till landets högsta världsliga makt var dock inte helt oproblematisk. Under Erik XIV:s sjukdomsperiod sommaren 1567 anklagades Petrus Caroli för att ha varit delaktig i de så kallade Sturemorden. Han avsattes från sin prästtjänst och sattes i fängelse på Vadstena slott där han blev svårt sjuk. Efter att ha frigivits från fängelset verkade han intensivt i Erik XIV:s tjänst i Småland och Erik tackade honom själ för sina insatser bland de småländska bönderna i september 1568.
Efter att uppror mot Erik utbrutit 1568 så anslöt sig Kalmar slott och prästerna i Kalmar stift till upprorsmakarna. Detta ledde till att Petrus Caroli återigen fängslades och denna gång dömdes han till döden. Straffet omvandlades slutligen till livstids fängelse och han förvisades till Finland.
1572 benådades Petrus och han blev på nytt präst i Norra Möckleby församling på Öland. Snart var han kungens favorit igen och 1582 utnämndes han till biskop i Linköpings stift. Hans karriär kan om något liknas vid en verklig berg- och dalbana. Man kan väl förmoda att Erik XIV:s omtalade instabilitet på det psykiska planet gjorde det riskabelt för alla tidens ledare att vistas i hans direkta närhet.