Den svenska brandförsäkringen – en viktig säkerhet för våra förfäder
De flesta av oss som har studerat domböckerna i större utsträckning har då och då träffat på termen brandstod. Att drabbas av vådeld var tyvärr inte särskilt ovanligt och man behövde så gott som alltid ekonomisk hjälp för att snabbt återuppbygga sin gård. Annars väntade en svår tid för bondens familj och år utan skatteintäkter för kronan (staten). En försäkring gynnade alla parter vilket man insåg mycket tidigt.
Från landskapslag till brandstodsförordning
Redan i landskapslagarna och i Magnus Erikssons landslag från mitten av 1300-talet fanns ett lagstadgat försäkringsskydd för invånarna. Då skulle de boende inom varje härad gemensamt ställa upp med brandstod, det vill säga ersättning, till den som lidit skada genom vådeld. Detta skydd utvecklades och förtydligades på nytt genom 1734 års lag och 1743 års brandstodsförordning för landsbygden.
I en tid utan elektricitet fanns det alltid levande eld i stugorna runt om i landet. Ett litet misstag kunde få förödande konsekvenser vilket vi än idag tyvärr ser tragiska exempel på varje jul.
Undantag och avskaffande
Prästgårdar samt sätes- och ladugårdar för adelsmännen var undantagna från den allmänna brandstodslagstiftningen. Här skedde såväl mottagande som givande av brandstod på en mer frivillig basis. På 1600-talet bildades flera lokala och frivilliga brandstodsföreningar i Skåne, Halland och Skaraborgs län. Under 1700-talet slapp de socknar som ingick i en sådan förening att delta i brandstod till övriga socknar inom respektive härad. Detta skapade en viss obalans i systemet och 1853 upphävdes det gamla brandstodstvånget helt och hållet.
Vägen mot moderna försäkringar
Under senare delen av 1800-talet ersattes det äldre systemet med ett mer modernt försäkringssystem som liknar det vi idag har i landet. Den 8 april 1927 infördes en ny och detaljerad lagstiftning om försäkringsavtal där man i detalj specificerade vad som avses med olika typer av skador som kan drabba försäkringstagaren och vilka skyldigheter parterna har sins emellan.
Nedan följer ett exempel från Hällestads och Tjällmo tingslag i norra Östergötland år 1715:
Pehr Haraldsson i Folkhult af Godegård sochn gaf klageligen tillkänna huruledes han d. 10 sistlidne lidit en stor skada på sina ladugårdshuus medelst en olycklig wådeld wid Folkhult frälsehemman 1/4, hwarigenom all hans säd som legat i ladan blifwit oppbrunnen begärandes att åtnjuta till de afbrända huusens oppbygnad brandstod af medlen. Ländzman wälachtad Johan Kyllenbäck sampt nämndemännen Johan Persson i Rådåsa och Lars i Fnasbyn hafwa de utbrända huusen synat och wärderat till 55 dr 10/: 16 öre smt, alltså blef Pehr Haraldsson häröfwer detta attestatum Lambert på det han för sina afbrända huus måtte njuta brandstod likmätigt brandstodsförordningen.
Frälsebonden Per Haraldsson i Folkhult skulle för örvigt komma att bli anfader till Pelle Svanslös skapare Gösta Knutsson (1908-1973).