Bure-släkten – sant och falskt i en mytomspunnen ätt
En av Sveriges mest mytomspunna släkter är den så kallade Buresläkten eller Bureätten från Västerbotten. Redan på 1600-talet spreds uppgifter om denna ansedda allmogesläkts ursprung. Många av dessa har sedermera visat sig vara sagor, antingen uppdiktade för att ge släkten en högre status eller så var det helt enkelt muntliga berättelser som förvrängts med tiden. Så vad är egentligen sant och falsk i Buresläktens långa historia?
Johannes Bureus släktbok
Johan Bure (1568-1652) – eller Johannes Bureus som han skrev sig på latin – är en av pionjärerna inom svensk släktforskning. Han växte upp som prästson i Uppland och kom att bli vårt lands allra första riksantikvarie och riksbibliotekarie. Vidare gjorde han sig känd för sin sammanställning av runalfabetet och har också kallats för ”den svenska grammatikens fader”. Lite av en kulturhistorisk renässansman med andra ord.
Under fyra årtionden arbetade Johan Bure med en släktbok om Bureätten, någon han fann inspiration till efter en resa till släktens hemtrakter år 1601. Denna finns bevarad till eftervärlden genom två ofullständiga avskrifter i Uppsala universitetsbibliotek. Så sent som 2008 hittade man emellertid en tidig originalhandskrift av boken från 1640-talet i det finska riksarkivet vilken visade upp stora skillnader gentemot de svenska avskrifterna. Boken kom att bli Sveriges största släktutredning in i modern tid och omfattade närmare 2000 släktingar.
Ett uppslag ur Johan Bures släktbok.
I sagornas värld
E. Vennbergs biografi över släkten Bure i Svenskt biografiskt lexikon (Band 6, 1926) inleds på följande vis:
Bure och Bureus, släkt, som i en av våra mest kända släktsagor tillagts en mycket lysande och ärorik stamtavla, sträckande sig genom hela medeltiden. Enligt sägnen skulle släkten sålunda härstamma från en Tord i Byre, som berättas hava levat på Olof. Skötkonungs tid och hava ägt sönerna Andvitter, Gudleifr, Roleifr och Gunnar Herse, fader till Tord, vars son Erik i Selånger ägde sönerna Ture Heden, Herse och Siughard. Mera känd bland släktens föregivna medlemmar är emellertid sagohjälten Fale Bure den äldre, om vilken det plägade förtäljas, att han med en skara hälsingar deltagit i Erik den heliges tåg till Finland och senare, efter konungens halshuggning, dragit ned till Uppsala med sina hälsingar och besegrat dennes baneman, den danske prinsen Magnus Henriksson, men själv dödats; efter honom skulle Falebro ha uppkallats. Hans son eller sonson Fale Bure den yngre åter har fått sitt namn förknippat med striderna mellan Erikska och Sverkerska ätterna. Han skulle sålunda i slaget vid Älgarås 1205 ha räddat konung Knut Erikssons son Erik undan konung Sverker Karlsson; och på sina armar fört honom till sin gård Byrestad (Birsta) i Medelpad samt, sedan fursten där växt upp, till Norge. Det skulle ock ha varit tack vare Fale Bures bistånd, som prinsen i slaget vid Lena 1208 lyckades besegra konung Sverker, varför han sedan erhållit Medelpad, Jämtland och en del av Ångermanland i förläning och därjämte »fått sitt vapen förbättrat». Hans gravsten utvisades på Sköns kyrkogård i Medelpad.
Detta är en av de många fantasifulla berättelser om släkten som spreds och fick fäste under 1600- och 1700-talen. Man kan jämföra det lite med hur felaktiga uppgifter och spekulativa släktledningar sprids på internet idag. Den stora skillnaden är att det idag går mycket snabbare att sprida information – såväl sann som falsk. Källkritik, uppmärksamhet och vakna ögon är därför viktigare än någonsin, inte minst med tanke på hur vår omvärld ser ut idag.
Lästips från bloggen: Källkritikens dag – viktigare än någonsin
Föga överraskande så har inte några av dessa mytiska förfäder till Bure-släkten kunnat beläggas i bevarade källor även om Johan Bure naturligtvis precis som alla hade förfäder som levde på den tiden och det är naturligtvis inte heller omöjligt att ett eller flera av namnen faktiskt stämmer överens med verkligheten. Förmedlade andrahandsuppgifter är dock relativt värdelösa när flera hundra år har passerat.
Porträtt av Johan Bure från Gripsholms slott.
Fale hin unge, Herse och Gamle Olof
De här tre namnen är förmodligen välkända för många av er som härstammar från Bure-släkten. Johan Bure menade att dessa tre herrar utgjorde de första släktleden i hans ätt. Fale hin unge är en mytisk figur i nationalromantikens tecken som omskrevs en hel del under såväl 1700- som 1800-talet. Han uppges ha levt i Sköns socken i Medelpad. Fales son Herse ska ha varit en lärd man som slagit sig ner vid Bureå eller Bure i Skellefteå socken där han gjorde sig känd som framstående säljägare. Enligt Johan Bures insamlade berättelser blev han mördad och begravd i Lövångers kyrka.
Bureättens härstamning från Fale och Herse kan inte på något vis beläggas genom faktabaserad forskning och moderna vetenskapliga metoder. Släktens verkliga historia får istället anses börja med Gamle Olof vilken Johan Bure berättar ”besatt sin faders går Bure” och lät uppföra Bure kloster på en holme ”uti Bura åminne”. Johan Bure ansåg vidare att Olofs bror Fale Hersesson gav upphov till bynamnet Falmark och blev förfader till alla 16 bönder i denna by. DNA-tester har visat att åtminstone ett par av 1500-talsbönderna i Falmark faktiskt har gemensamt ursprung med Bure-ätten på fädernet. Detta är dock inget bevis för att Johan Bures släkttavla är korrekt.
Lästips: Nytt spännande fynd i 1500-talets Falmark (Peter Sjölund)
Den äkta Bureätten
Johan Bure berättar att Gamle Olof (Hersesson om man får tro honom själv) hade tre söner vid namn Fale, Anders och Olof. Fale skulle vara anfader till bröderna Anders, Olof och Jonas vilka tjänstgjorde vid hovet vid 1600-talets början och adlades Bure för sina förtjänster. Det saknas dock helt belägg för dessa släktled vilka får betraktas som fabulerade med syftet att befästa släktens ställning inom arkivväsendet.
Samtliga idag levande ättlingar till Bureätten – och de är sannerligen åtskilliga – härstammar från bröderna Anders och Olof Olofssöner. Med hjälp av modern DNA-forskning och DNA-tester som gjorts på personer som härstammar från släktmedlemmar på raka fädernet kan det anses vara säkerställt att Anders och Olof är stamfäderna för var sin äkta gren av den mytomspunna Buresläkten. Många av er som härstammar från Västerbotten med omnejd har säkerligen flera olika släktled tillbaka till Bureätten.
Bland mer framstående tidiga medlemmar av släkten kan nämnas ärkebiskoparna Andreas Laurentii Björnram (död 1591) och Olaus Martini (1557-1609), professorn och kammarrådet Petrus Andreæ Grubb (död 1633), alla ättlingar till Anders Olofsson samt de ovannämnda adlade bröderna Bure, ättlingar på mödernet till Olof Olofsson. Bland Olofs ättlingar kan vidare nämnas ytterligare en ärkebiskop nämligen professorn Petrus Kenicius (1555-1636).
I vår databas på Släktingar.se kan du botanisera bland åtskilliga ättlingar till ”Bure-bröderna” Anders och Olof. I denna månghövdade skara finns många av våra kunder men även en rad kändisar såsom Niklas Strömstedt, Pernilla Wahlgren, Börje Salming och Maria Malmer Stenergard bara för att nämna ett axplock. Alla vägar leder inte till Rom men de kanske leder till Skellefteå istället?
Vidare lästips om Buresläkten
Bure DNA (Peter Sjölund)
Burefakta.se
Bure i SBL