Smålanden som blev Småland – en resa genom svunnen tid
De ”små länderna” i Småland, deras namn kanske inte längre klingar bekant för många, men deras historia är djupt rotad i Sveriges utveckling. Från tidig medeltid fram till slutet av 1500-talet var Småland inte ett enhetligt landskap som idag, utan en mosaik av självständiga små riken, kända som smålanden. Även om dessa små land har fallit i glömska för de flesta, så utgör de ett fascinerande kapitel i Sveriges historia.
De gamla smålanden
De historiska smålanden var Finnveden, Värend, Njudung, Tveta, Vista, Vedbo, Kinda, Ydre, Tjust, Möre, Handbörd, Aspeland och Sevede. Ydre och Kinda har dock sedermera räknats till Östergötland även om de länge fortsatte vara starkt kopplade till norra Småland. Var och ett av dessa små riken hade sin egen ledning, lagar och kulturella särdrag. Det är lätt att föreställa sig hur dessa små land fungerade som självständiga små kungadömen, var och en med sina egna bönder, stormän och ibland egna små härar ungefär på samma vis som det fungerat i andra delar av Europa där det funnits en lång rad små stadsstater långt in på 1800-talet. Även om de var geografiskt nära varandra, var de ofta lika mycket grannar som konkurrenter. Detta ledde till att Småland var en av de mer bångstyriga och oroliga landsdelarna under 1500-talet när staten (kungamakten) stärkte sin makt över riket.
Finnveden, till exempel, sträckte sig över de södra delarna av Småland och var känt för sina skogar och utmärkande jordbruk. I norr låg Tjust, med sina kustnära landskap och viktiga handelsvägar, och i söder utgjorde Möre en av Sveriges äldsta kristna regioner, med sin centrala roll i att sprida kristendomen till de inre delarna av landet. Dessa små land speglade den geografiska och kulturella mångfalden i Småland som än idag är så tydlig.
Sammanhållning och stridigheter
Under 1100- och 1200-talet började kungamakten i Sverige få allt mer kontroll över dessa små land, vilket sakta men säkert minskade deras självständighet. Ibland uppstod uppror när smålandens invånare försökte bevara sin frihet. En sådan episod var 1542 års Dackefejden, då den legendariske Smålands-bonden Nils Dacke ledde ett uppror mot Gustav Vasa och hans centraliserade styre. Smålandens självständighet och självmedvetande levde starkt, även långt efter att de officiellt förlorat sin självständiga status.
Smålandens geografi, med sina djupa skogar och svårframkomliga områden, gjorde det ofta svårt för centralmakten att helt kontrollera regionen. Här levde frihetstörstande bönder, som värderade sin självbestämmanderätt högt och var villiga att slåss för den. Även om Gustav Vasa slutligen lyckades kuva Dackes uppror, fortsatte smålandens envisa och oberoende anda att prägla området långt efter. I andra delar av världen har sådana regioner fått behålla ett visst självstyre in i vår tid men så ser det inte ut i Sverige.
Historiskt arv
Även om smålandens dagar som självständiga enheter tog slut, lever deras arv vidare. Namnen på dessa gamla små land levde länge kvar i häradsnamnen och finns fortfarande kvar i dagens ortnamn. Deras påverkan märks även i Smålands varierade kulturella uttryck. I Finnvedens skogar, i Värends öppna landskap, i Tjusts kustnära marker – där lever smålandens historia kvar i form av traditioner, dialekter och seder.
Kanske har du själv rötter i någon av dessa gamla små land?