Den stora sjökatastrofen 1781
Sophia Albertinas systerfartyg Prins Carl. Foto: Sjöhistoriska museets arkiv.
Regalskeppet Vasa 1628 och Estonia 1994. Det är två händelser som för alltid har etsat sig fast i det svenska folkets minne. Men det finns några ytterligare stora sjöolyckor som inte särskilt många känner till. En sådan inträffade 1781 när skeppet Sophia Albertina förliste utanför Nederländerna.
Döpt efter prinsessan
Prinsessan Sophia Albertina – vilket var fartygets fullständiga namn – var ett linjeskepp och ett av flottans främsta krigsfartyg på sin tid. Ombord fanns omkring 450 besättningsmän och 60 kanoner. Det tog fyra år att färdigställa skeppet vid varvet i Karlskrona under ledning av skeppsbyggmästare Gilbert Sheldon (1710-1794) vilken var tredje generationen mästare i landet. Jungfruresan ägde rum år 1764 och namnet kom från den hundälskande prinsessan Sophia Albertina (1753-1829), yngre syster till kung Gustav III.
Uppdraget på kontinenten
Som en följd av det nordamerikanska frihetskriget 1775-1783 så var denna period en osäker tid för sjöfarten på den europeiska kontinenten. Svenska handelsfartyg riskerade att kapas och Prinsessan Sophia Albertina fick därför 1781 i uppdrag att skydda dessa. Fartygschef blev överstelöjtnanten och adelsmannen Johan Gustav Malmsköld vilken tidigare tjänstgjort inom den franska flottan under en period.
Redan innan avfärden från Karlskrona började problemen för fartyget den 5 juni när ingen mindre än kung Gustav III besökte fartygen för en inspektion. När kanonerna skulle skjuta salut för kungen utbröt en eld på Sophia Albertina som hade stora mängder krut ombord. En del av besättningen fick därför panik och elva sjömän drunknade när de kastade sig i havet. Ett par officerare lyckades därefter lugna resterande manskap och större delen av krutet kastades överbord för att elden skulle kunna släckas utan fara för livet. Skadorna på skeppet var av begränsad natur och kunde repareras på några dagar.
Omdirigerade till Spanien
Fartygschefen Malmsköld fick på resan söderut nya order. Istället för den ursprungliga eskadern så fick han nu i uppdrag att eskortera en konvoj handelsfartyg på väg till Kap Finisterre i Spanien där han skulle vända tillbaka norrut för att eskortera en annan konvoj på väg i motsatt riktning. Resan till Spanien gick enligt planerna men på vägen hem till Sverige blev vädergudarnas humör allt värre.
Katastrofen ett faktum
Detaljerna kring olyckan är okända men utanför Nederländerna seglade Prinsessan Sophia Albertina in i en kraftig dimma och starka vindar. Fartygskonvojen skingrades när de inte längre kunde se varandra. Efter en skräckfylld natt bestämde man sig för att segla vidare med tända lanternor. Det föll sig inte bättre än att det massiva skeppet gick på grund. Möjligen misstog man en fyr för ett annat fartyg. Hur som helst bröts fartyget sönder och sjönk till botten mellan två och tre på morgonen den 21 augusti 1781 vid Texel, den största av de västfrisiska öarna.
Mer än 400 besättningsmän omkom vid förlisningen. Endast 31 män överlevde. Trots ett djup på bara 20 meter skulle det dröja till 1989 innan en amatördykare återfann vraket efter Sophia Albertina. Att det verkligen handlade om det svenska fartyget kunde bekräftas bland annat genom att man hittade en skeppsklocka gjuten av mästaren Gerhard Meijer den yngre (1704-1784) i Stockholm.
Nederländerna har sedan dess överlämnat en samling till Marinmuseum i Karlskrona bestående av ungefär 200 objekt från Sophia Albertina. Många av dessa är föga överraskande muskötkulor men där finns även en del skärvor och spillror, bland annat från vackert målat porslin.
Bland de som förlorade sina liv i den tragiska olyckan fanns en rad båtsmän från Blekinge. Måns Nilsson Frimodig (f ca 1748) från Slätten i Jämjö socken och Pål Håkansson Humle (f 1744) från Humlamåla i Backaryds socken var två av dessa.
Kanske har du själv släktingar som reste till Spanien 1781?
- Stenhuggare, rosenstrålar och giftmord i Truls Möregårdhs släkt
- Från Surte till Coca-Cola – en resa i glasets tecken