Tveksam storsatsning från Kungliga Biblioteket
I dagarna beslutade Kungliga Biblioteket tillsammans med universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå att allt som tryckts i Sverige ska digitaliseras. Någon tidsram för detta enorma projekt har inte satts utan man har bara meddelat att det ska ske på längre sikt i form av en rad delprojekt. I grunden är detta en god ambition men vi på Släktingar.se ställer oss frågan om detta inte kan vara en förödande felfördelning av skattepengar.
Den 11 juni 1826 brann Glemminge prästgård i Skåne ner och delar av kyrkoarkivet för Glemminge och Tosterups församlingar gick upp i rök så att säga. En brand 1851 förstörde större delen av kyrkoarkiven för Horn och Hycklinge församlingar i Östergötland. Listan kan göras lång på arkiv i såväl Sverige som andra länder som förstörts eller skadats av olika anledningar. Det handlar om unika handlingar och en del av vårt gemensamma kulturarv som gått förlorade för all framtid.
När det gäller digitaliseringen av det svenska kulturarvet så anser vi att politiker och kulturinstitutioner ute i landet först och främst måste prioritera unika historiska dokument som inte finns i tryckt form samt eventuell tryckt litteratur som endast finns i ett fåtal exemplar. Detta borde rimligtvis vara en självklarhet. Sverige är ett litet land med begränsade resurser och vi måste därför också vara mycket försiktiga med hur vi använder dessa.
Förutom kyrkböcker, domböcker, kartor och andra unika historiska dokument som förvaras på de statliga arkiven så finns det fortfarande en hel del regionala, kommunala och enskilda arkiv som har betydligt sämre säkerhet. Det är av stor vikt att även dessa inkluderas i digitaliseringsprocessen.
Vi måste lära av historien för att inte upprepa mänsklighetens stora misstag. Idag kanske inte bränder i gamla träbyggnader är något större hot mot arkivmaterial men skadeinsekter, fukt och ovarsam hantering av sköra dokument utgör fortsatt fara för ovärderliga historiska dokument som riskerar att gå förlorade för kommande generationer.
Staten och de ledande svenska kulturinstitutionerna måste ta att större ansvar för att säkerställa alla historiska dokuments överlevnad än de gör idag. Att digitalisera allt tryckt material är i sig en utmärkt idé men detta kan man inte göra förrän allt material som INTE finns i tryckt form är digitaliserat. Annars blir det lite grann som att bara servera efterrätt på en restaurang.