Ondskan breder ut sig
Denna gång blir det ett mycket kort blogginlägg med en intressant ögonblicksbild från 1500-talets Sverige och den syn man då hade på brott, straff och kriminaliteten i landet. Man kan härifrån dra vissa paralleller till den politiska debatten i dagens Sverige.
Alltsedan medeltiden så hade den mosaiska rättsskipningen från Gamla Testamentet i Bibeln färgat brottsbekämpningen i Sverige. Religionen hade en given plats i hela samhället, från vardagslivet till domstolarna. Det var därför helt naturligt att man skulle lyda Mose lag och de ord som Gud själv hade förmedlat till mänskligheten. Denna lag byggde på laionprincipen vilket innebar lika för lika.
Vid 1500-talets mitt var kung Erik XIV djupt bekymrad över brottsligheten i Sverige och han lät därför den 1 maj 1563 utfärda en ny förordning – Patent om högmålssaker – där han bland annat fastställde att böter inte längre skulle utdömas för grova brott utan ersättas med dödsstraffet. Han hänvisade i texten till tio Guds bud.
Erik XIV motiverar i förordningen skärpningen av straffskalan i följande dramatiska ordalag:
ondskan breder ut sig och tilltar i styrka över hela världen. Därför kan man befara att om denna ondska icke blir tillbörligt straffad av överheten, kommer Gud att hårdeligen hämnas. I denna anda och religiösa övertygelse stadgas det så dödsstraff för vissa sedlighetsbrott, eftersom ‘Gud allsmäktiga själv haver befallt uti sin heliga lag’
I denna text så fick hädelse (av Gud) sitt första uttryck i den svenska världsliga lagstiftningen från att tidigare endast ha haft en plats i rent religiösa sammanhang. Andra grova brott som tas upp i förordningen är blodskam (incest), våldtäkt, uppenbart hor, förräderi, mord, tidelag och ”andra slika laster”. Tidigare hade man enligt traditionell nordisk sed kunnat kompensera de drabbade individerna och familjerna ekonomiskt men nu var det alltså slut med det.