Kusinäktenskap är nu historia
Den 1 juli 2026 trädde en ny lag (betänkande 2025/26:CU33) i kraft i vårt land. Det blev då förbjudet för kusiner och andra nära släktingar att ingå äktenskap. Förbudet är undantagslöst och innebär dessutom att kusinäktenskap som ingåtts utomlands som huvudregel inte längre erkänns i Sverige. Regeringen och Sverigedemokraterna ser detta som en del i sin kriminal- och integrationspolitik och ett sätt att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Men det medför också en stor historisk förändring i det svenska civilsamhället.
Den katolska tiden och medeltiden
Förbud mot äktenskap mellan besläktade individer är i sig inget nytt påhitt. Under den katolska tiden såg man ovanligt strikt på detta och under tidig medeltid var till och med släktskap i sjunde (!) led otillåtet. Hur många som verkligen kände till sina förfäder sju generationer tillbaka låter vi vara osagt men man kan nog förmoda att de var relativt få. Från 1200-talets början lättade man på kravet och sänkte gränsen till fjärde led. Denna lag kvarstod en bit in på 1600-talet och tack vare den så kan vi ibland dyka ner i medeltida släktskap även hos ”vanliga” bönder.
Kusinäktenskapen ökar
Äktenskap mellan kusiner blev inte fullt lagligt förrän 1844 men de var tillåtna även dessförinnan om man fick dispens från kungen – något som normalt sett beviljades per automatik. Kusinäktenskap var aldrig särskilt vanligt förekommande även om det förekommer över hela landet med viss övervikt i mer isolerade områden samt inom adeln. Efter legaliseringen 1844 så ökade emellertid äktenskapen mellan kusiner med 200-300 procent.
Äktenskap mellan släktingar är det som ger upphov till så kallade anförluster i släktforskningen. Detta får som resultat att samma släktgrenar upprepar sig en eller flera gånger i antavlan. Har man ett flertal sådana i sin släkt så kan samma anfader eller anmoder dyka upp både 5, 10 och 20 gånger i släktträdet.
Även om äktenskap mellan nära släktingar är mycket ovanligt i Sverige så beräknas än idag ungefär en miljard människor leva i kulturer där kusingifte är vanligt. Denna nya lagstiftning riktar sig alltså i huvudsak mot invandrare från vissa delar av världen.
Jag har själv ett kusingifte relativt tidigt i min egen antavla. Den 25 mars 1858 vigdes min morfars farmors föräldrar Carl Johan Andersson och Anna Stina Nilsdotter i Stjärnorps kyrka strax utanför Linköping. Det skulle dock komma att bli ett mycket kortlivat äktenskap då mannen avled endast några månader efter äktenskapet innan parets enda dotter öppnade sina ögon för första gången.
Ett kusinäktenskap ingås i östgötska Stjärnorp 1858.
Har du kanske själv stött på äktenskap mellan släktingar i din egen släktforskning? Berätta gärna!