Ett nedslag i 1800-talets humor
Att läsa gamla dagstidningar kan inte bara ge oss en spännande inblick i våra släktingars vardagsliv som aldrig framkommer i kyrkböckerna. Vi kan också få en bild av hur samhället såg ut på den tiden och till och med en gnutta humor. Det sistnämnda ska vi ge några exempel på här i form av några återgivna anekdoter från en dagstidning år 1884. Huruvida det föreligger någon sanning bakom dessa eller inte låter vi vara osagt. Vi bjuder här på en missionär på middag, en modig fredsstifterska, en grosshandlares finansiella oro, en äppletvist och en tjuv som hoppades bättra på sin moral genom att stjäla. Håll till godo!
En missionär blef inbjuden på middag till en rik man. Der voro åtskilliga damer, med afseende på hvilkas klädsel värden efter middagen på visst sätt ursäktade sig hos missionären, derför att de kanske varit något väl mycket urringade.
— Ah, jag ber, — svarade missionären, — tala inte om den saken! Jag har lefvat i tio år bland vildarne i Afrika och är så van vid dylikt.
Hvarför hon ville rädda honom. Under ett slagsmål, som för kort tid sedan egde rum, rusade en qvinna mellan de stridande, och betäckande den ene af dem med sin kropp, ropade hon till den andre:
— För alla del, skjut honom inte!
Upprörd sänkte fienden sin revolver och frågade med darrande röst:
— Är ni hans fästmö, hustru eller syster?
— Nej, — svarade fredsstifterskan, — men han bor hos mig och är skyldig hyran för tre veckor.
Onödig förskräckelse. Grosshandlarens unga fru:
— Käre man, bli inte orolig, jag måste meddela dig något förskräckligt. Din kassör …
— För guds skull, har han rymt med kassan?
— Nej, han gjorde mig i går sin kärleksförklaring.
— Åh, … du kan inte tro så du skrämde mig!
Inför rätta. En förhärdad brottsling står tilltalad för stöld.
— Jag kan dock åberopa mildrande omständigheter, säger han. Jag har alltid haft dåliga böjelser.
— Det är ingen ursäkt, svarar domaren.
— Men jag trodde att förbättrande af mina ekonomiska omständigheter äfven skulle göra mig bättre i moraliskt hänseende, och det var endast derför som jag stal.
I skolan. Magistern tager ett äpple från en af gossarne. Efter en stund äter magistern, som tror sig vara obemärkt, upp det röda och vackra äpplet. Egaren till det samma ser det dock och börjar häftigt hosta. Magistern:
— Hvad fattas dig, pojke?
— Ack, herr magister, jag fick äpplet i orätt strupe.