Smedsläkten Skefholm och ett tragiskt självmord

Johanna Niklasdotters dödsnotis

Johanna Niklasdotters dödsnotis i Risinge dödbok

En smedsläkt med namnet Skefholm (även skrivet Schiefholm och Schefholm) framträder under 1700-talet på järnbruken i norra Östergötland och Sörmland. Vi ska här titta närmare på denna släkts vallonska ursprung som tar sin början i ett tragiskt självmord.

Natten till den 15 juni 1680 gick Holsten butes (bute är detsamma som körare, en grovarbetare vid bruket som främst hanterat transporter) hustru Johanna ut från hemmet vid Finspångs bruk i Risinge socken i norra Östergötland. Inte långt därefter återfanns hon av mannen död i ån där hon dränkt sig. Så här lyder hela notisen i Risinge dödbok:

”Johanna, Holsten Butis Hustro i Finsp. som förmentes hafwa om natten emillan den 14 och 15 dito, hafwa gådt uth och dränkt sig uthi åhn, men fanß strax af mannen igen och af honom blef inborin och ehuruwäl styrktes der till, att om henneß begrafning skulle söökias af wederbörande Consistorii Resolution om henneß begrafning likwäl kunde det intet ske uthan om aftonen klockan 8 ladeß hon af den på östra sidan om kyrkian Mors Reformatorii uthi deraß lägerstad.”.

Johanna var dotter till vallonen och kolaren Nicolas Cochois (död 1662) som var en av många valloner som rekryterades av Louis de Geer under 1620-talet för att arbeta i hans snabbt växande svenska bruksverksamhet. Hennes man Holsten Nilsson var dock svensk och son till skattebonden Nils Holstensson (död 1669) i Lundby i Risinge socken.

Tillsammans med Holsten hade Johanna åtminstone två söner vid namn Mats och Daniel som gick i faderns fotspår och började arbeta vid bruken. Daniel Holstensson blev så småningom mästersmed och flyttade vid 1690-talets slut till Hävla bruk i Skedevi socken, den socken som man får förmoda också gav upphov till släktens nya namn Skefholm.

Tillsammans med sin hustru Ingrid Olofsdotter hade Daniel Holstensson bland annat sonen Olof Danielsson (1689-1746) som liksom sin far verkade som hammarsmed vid Hävla bruk fram till sin förmodat mycket plågsamma död i kallbrand, resultatet av ett yxhugg i knät flera månader tidigare.

Olof Danielsson gifte sig 1712 med Kerstin Olofsdotter (ca 1683-1758) och fick med henne sonen Olof Olofsson Skefholm (1712-1775) som kom att bli den förste i släkten att bära detta släktnamn. Olof Skefholm var först verksam som hammarsmed vid Forsa bruk i Östra Vingåker och Bilsbro bruk i Västra Vingåker, bägge i Sörmland, innan han återvände till Östergötland för att arbeta vid Stens bruk i Kvillinge socken strax utanför Norrköping.

Släktnamnet Skefholm levde kvar genom flera av Olofs barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *