Hammarsmedsordningen 1766

Igår publicerade vi på allmän begäran den allra äldsta hammarsmedsordningen från 1637. Vi vill inte vara sämre idag och publicerar nu den kungliga hammarsmedsordningen från år 1766, utfärdad den 26 juni, vilken ersatte det äldre reglementet från 1703 med ett mer omfattande och detaljerat regelverk för hammarsmederna och deras verksamhet vid stångjärnshamrarna ute i landet.

Hammarsmedsordningen 1766 i sin helhet

Den 26 junii, Kongl. Maj:ts Förnyade Hammar-Smeds-Ordning

Som hos Kongl. Maj:t i underdånighet är wordet föredragit, det den år 1703 utfärdade Kongl. HammarsmedsOrdningen, i anseende til Tidernas omskiften och flere omständigheter, kunde tarfwa både förändring och för bättrande; Så fant Kongl. Maj:t i Nåder för godt, at stadga och förordna, som följer:

§1 Hammarsmeds Ämbetet skal bestå af Ålderman, Mästare, Mästersven och Smedsdräng; den förr Kolgåsse hetat.

§2 Alla, under Hammarsmeds-Ämbetet lydande, skola wid Bergs-Tinget i Protocollet inskrifwas. Derföre war så wäl Bruks-Ägare, som ålderman skyldig, at på första Tingsdag Förteckning på Smederne ingifwa, wid Fem Dal. Silf:mts bot, så ofta någondera sådant försummar.

§3 Til Ålderman i hwarje Bergs-Fögderie eller Bruks-District antager Bergs-Tings-Rätten en af de skickeligaste Hammarsmeds-Mästare, och honom med Fullmagt förser: Han skal Domare- och Åldermans-Ed aflägga, och weta dess Syssla deruti bestå: Att såsom Bisittare biwista Bergs-Tingen: At åtminstone en gång om året besöka hwarje uti dess Åldermans-District belägne Hammar; då efterfråga om Smederna försigtigt, och som här nedanföre stadgas, handtera Elden, troligen umgås med Tackjern och Kol, samt noga tilse, huru deras arbete förättas, så medelst ställning och arbete i Härden, som Smide och Räckning efter Tolck, fritt för Brakor och Flagor: At meddela underrättelse, hwar fel finnas, eller förbättringar tarfwas, samt tilse, det de anstalter wärkställas, som Ålderman tilförene föreskrifwit: At biwista Mästare- och Mästerswens-prof, samt Bref derå meddela, på sätt som här nedanföre påbjudes: At på det nogast hafwa tilsyn, det ingen må arbeta, såsom Mästare eller Mästerswen, innan han prof gjordt, och Bref derå erhållit: At wid Bergs-Tingen Lagligen åtala, hwad han finner wara ujtur ackt låtit, som Smederne anbefalt är: At i de Orter, der ej Kolmätare eller Kol-Upsyningsmän äro tillse det Kolmåttet är likmätigt Kongl. Förordningarne, och der han swek dermed befinner, sådant hos Bergs-Fogden angifwa: At på kallelse af någon Bruks-ägare eller Smed, til rättelse wid olyckelig Smides-gång, sig genast infinna, och sådant förbättra: At gå Bergmästaren med hörsamhet tilhanda, samt utan hinder wärkställa de befallningar, som han, efter hwarje Orts beskaffenhet och wanliga bruk, kan finna nödig, at honom anbefalla. Huru stor Lön och District Åldermannen må tilläggas, utsätte Bergs-Tings-Rätten, med Bruks- och Hammar-ägares minne.

§4 För hwar Hammare, med en eller flere härdar, skal Mästare wara: Och för hwar härd tre Arbetare, nämligen en Mästare, en Mästerswen och en Smedsdräng, eller ock, då Mästaren förestår twå Härdar, 2:ne Mästerswenner och en Smedsdräng för den Härd, der Mästaren sielf icke smider: dock må en Bruks-ägare af 2:ne nära til hwarannan belägne Hamrar ej wara betagit, at dem åt en Mästare af bepröfwad och utmärkt skickelighet anförtro.
Skulle Bruks-ägare wilja, i stället för Mästerswen och Smedsdräng, löna 2:ne Mästerswenner, som Mästerswens- och Smedsdrängs-arbetaren ömsom sig emelllan dela; så må sådant på öfwerenskommelse emellan Bruks-ägaren och samma Smeder ankomma, utan at den äldre Mästerswennen må det sig til wanheder räkna.

§5 Mästare åligger, med Husbondes minne och bifall Smedsdräng antaga, honom städja, föda och kläda, och låta honom wid Bergs-Tinget inskrifwas.
När Smedsdräng et år tjent, och hug för arbete wist, skal Ålderman honom wid Bergs-Ting-Rätten anmäla, då Smedsdräng utur Hammarsmeds-Lådan til Upmuntran tildelas 6 Dal. Och tjene sedan i samma Smedja tu år. Mästaren, som der smeider, skal Smedsdräng til sparsamhet med Kolen wänja, och wid Räckningarne tidast tilöfwa.
På denna tid äger Smedsdräng ingen rätt til uttag på egen Räkning eller Smideslön, så framt Smedsdräng är ogift, eller omständigheter i Mästarens hushållning sådant ej medgifwa.

§6 Nu wil Smedsdräng Mästerswen blifwa, anmäle sig wid Bergs-Tings-Rätten eller hos Ålderman: Göre sedan i Åldermanens och Husbondens eller dess Ombuds närwaro besked, at han förstår smältning och räckning med tilbörlig kol-besparing, och hwad mera härtil hörer: Förätte dess Mästerswens-prof, som skal bestå antingen uti en Höls, eller et Wecko-smide, på Mästarens ställning. Anamme derefter Åldermannen Bref, med Husbondens, eller, i dess frånwaro, Betjentens påskrift, som wid Bergstinget upwises och gilles, då ock til Ämbets-Lådan Fem Dal. Erlägges: och ware så för Mästerswen godkänd.

§7 På lika sätt anmäle sig Mästerswen för at Mästare blifwa, när han lägenhet dertil hafwer, och det så tidigt året förut, at han wid nästpåföljande Bergsting kan sine bewis om profwet upte: Förhöres sedan af Åldermannen, i Husbondens närwaro, och der han finnes förstå rätt ställning i Härden, efter Tackjernets särskilte beskaffenhet, och huru med Färdskning och Smältning förhållas bör; at hålla byggnad och redskap wid magt och ordning; at sparsamligen umgås med Kolen; at förstå Smides-sorteringen efter hwarje särskilt Tolk, och det wäl arbetadt och felfritt kunna utsmida; dä skal Mästare prof göra, som är: at utan underwisning förfärdiga en fullkomlig och felfri Stångjerns-hammar, samt på egen Ställning wäl förestå et Wecko-smide; hwaruppå Åldermannen meddelar Mästar-Bref med dess namn och insegel: Styrke ock Husbonden eller Betjenten ricktigheten deraf med dess underskrift. Mästarbref skal sedan wid nästa Bergsting upwisas med Domarens påskrift gillas, til Ämbetslådan 10 Dal. erläggas: och war han derefter för Mästare godkänd.
Kol, Jern och Arbetslön, til Mästare- och Mästerswens-prof, består Husbonden på lika sätt, som om ny Hammares och Hölsts förfärdigande här efter stadgas.

§8 Mästarens skyldighet är, at emottaga Kol och Tackjern på Räkning, och af hwarfje Skeppund Tackjern Bergswigt, eller 26 Lispund, tilwärka 20 Lisp. Stångjern wäl och efter Tolk slagit, samt i Härden förswarligen arbetadt. Dertil må wäl efter förra wanligheten bestås 2 Läster kol, Tolf tunnemått; Men det Stångjern, han här öfwer tilwärkar, och de Kol, han igenom sin flit och acktsamhet bespara kan, kallas Öfwer-jern och Öfwer-kol, och bör af Bruksägaren godtgöras sålunda, at för hwarje Skepp. Öfwer-jern, Kol och Smideslön inberäknade, betalad en tredje del af hwarje orts årliga Hammarskatts-pris, samt för öfwer-kolen wid de Wärk, som underhållas med egne Kol, lika pris, som de Ägaren kosta, och wid de Wärken, hwilka nyttja Köpe kol, til större eller mindre del, som högre beetalas, än egna Kol, skal Smeden njuta en tredjedels förhögning i priset, om icke Husbonden annorledes med Mästaren öfwerenskommit. Af all denna winst tage Mästare, då han Smeds-dräng föder, twå tredjedelar, och gifwe honom til upmuntring med sig en skälig penning efter öfwerenskommelse och Bruks-ägarens bemedlande.
Är ej Smedsdräng i Mästarens Kost, tage Mästaren hälften, ochskifte de öfrige Arbetare återstoden sig emellan, hwar och en efter sitt arbete.

§9 Bruks-ägarens åliggande bör wara, at anskaffa godt och förswarligit Tackjern. Med wrakwärdigt Tackjern förhålles efter Jernwräkare Ordningen. Ej må Mästare wägra, at emottaga Små eller Stampjern, Härdwärke och gamla Stångjerns-Hamrar och Städ; dock bör i desse fall Hammare och Smidde Städ til 24 Lisp på Skeppundet, Små-Jernet til 30 Lisp och Härdwärket, samt gutne Städ, til 26 Lisp på Skeppundet, Mästaren godtgöras.

§10 Om Smeden af oförstånd eller wanart och owilja ratar swarsgoda Tackjerns-sorter, eller derutaf smider elakt och odugeligit Stångjern, antingen föra at winna på Öfwer-kol, eller Öfwer-jern, eller af annan orsak, upfylle skadan, och plickte ifrån 10 til 30 Dal, efter omständigheterne.

§11 Til dess Jernet afwäges ifrån Smeden, eller det från Bruket afskickas, skal Smeden wara answarig, ej allenast för hwad i föregående § stadgas, utan ock för sådane fel, som af wårdslöshet härröra, och icke kunna tilskrifwas Tackjernets oartade beskaffenhet, nämligen om Jernet i Härden är illa Wärkadt och Arbetadt, at det finnes antingen Hårdt eller Rått: Om Stången är illa Wäld, eller Bränd i Wällen: Om Brakor finnas uti Kanterna och grofwa Flagor: Om Stämpel ej är påslagen: Om Stången är ojämn i Bredd och Tjocklek, icke hållande et med Tolken, med mera af dylik beskaffenhet: I hwilka fall Smeden åligger, at rätta de fel, som hjelpas kunna, eller i annan händelse ersätta skadan, samt dertil med, i fall han tredje gången dermed beträdes, plickte för hwar odugelig Stång 2 öre, som Husbonden uttager och til Hammarsmeds-lådan inlämnar, Sedan Jernet således är granskadt, och ifrån Bruket afsändt, ware Smeden fri, om Wräkning händer, och stånde det til deras äfwentyr, som Jernet af Smeden emottagit.

§12 Som alt Jern bör i Härden wäl kokas och färskas; Så skal alt Sul- But- eller Löpp-Smide wara strängeligen förbudit: alla äga derå tala, och Smeder emot hwarannan witne bära: Beträdes Smed dermed, warde han af Bergmästaren, utom Domstolen, första gången sakfäld til 10 Dal plickt: kommer Smed annan gång igen, Lagföres wid Tinget, och plickte dubbelt, samt sitte et dygn i Kistan: Sker det 3:dje gången, afstraffes med 5 par Spö, och förwises Ämbetet.

§13 Smederne böra sig på det högsta om beflita, at under arbetet wårda Elden: Sker, skada af wangömo eller upsåt, plickte efter Lag: Ock som wid Kolfatningen ofta olycka deraf timar, at Blåss och bar Eld om Nätterne nyttjas, eller at Slaggen het utkastas; Så skal sådant härefter aldeles wara förbudit, och, i stället för Blåss, Ljus i Lyckta förwaras, eller Lampa brukas; Husbonden förser Mästaren med Lyckta eller Lampa, och tilsläpper årligen et halft Lisp Talg, eller tre stop Olja på Härden.
Beträdes sedan någon med Blåss eller bar Eld, i och wid Kolhuset, eller på Bruks-backen, samt med annan Eldens wangömo, plickte Mästaren Fem Dal och den brottslige med et dygn i Kistan.

§14 Smedens Arbetslön skal hädanefter honom sålunda beräknas: At för Ordinarie Jern blifwer den En, til En och twå tredjedels Dal Silf:mt, och för finare Sorter: En tredje del mera för Skeppundet, hwilken arbetslön rättar sig efter priset å Kronones Hammarskatts-Jern för hwarje år, på det sättet: at när det stiger til och öfwer Trettio Tre och en tredjedels DAl, blifwer Smeds-lönen En och twå tredjedels Dal: Och för hwarje tre och en tredjedels Dal som priset går derunder, afkortas på Smides-lönen Fem och et Tredjedels öre, til dess det blifwer Tjugu Dal, hwarefter ingen widare minskning i Lönen må ske: Samma Lön skal utgå til en tredjedel i gångbart Mynt, och twå tredjedelar i ostegrade goda Waror.
Bruks-ägare skal wid Bruket hållla nödige Smedhus, nämligen för Mästare en Stufwa och Kammare, en Wisthusbod, Fähus med Skkulle: För Mästerswen och Smedsdräng, som för Lön smider, en Kammare, en Matbod, et Fähus med Skulle, för dem hwardera, hälst under et Tak. Desse Hus skola Smederna wårda, at de icke genom deras förwållande taga skada, och derföre böre de mindre förbättringar af dem göras.
Smeder hafwa, at fritt af Husbonden njuta underhåll för Boskapk, nämligen Mästarens för 2:ne Kor, samt Mästerswens och gift Smedsdräng ena Ko, antingen i Äng, eller deremot swarande Foder-penningar.

§15 Smeds förtjensten fördelas på det sättet: At Mästaren, som tillika skal wid Härden arbeta, och bör hålla alla små Byggnader, såsom Hammarskaft, Lyftarmar, Bruskor,, alla slags Kilar, Kolfat, Sköflar, Belgtrådar, Stäfwor och Smörja; äfwen ock, förarbeta utan betalning et och et halft Skepppund Byggnings-Jern för en Härd, hwarti bestås sielwa Jernet, samt Fem Läster Byggnings-Kol, eller Tio stigar på hel Hammare, undfår för arbetet Fem tolftedelar, Mästerswen 4/12, Smedsdräng 3/12, ut af den i föregående § utsatte Skeppund-Lönen.
Är Smedsdräng i Mästarens Bröd, och af honom klädes, behålle då Mästaren tillika den förtjenst, som Smedsdräng tilkomma skulle. Arbetar för en Hammare med twänne Härdar allenast en Mästare, njute han för den Härden, der han sielf Smider och Räcker, som sagdt är: för den andra, der Mästerswenner och Smedsdräng arbeta, hwilka derföre Lön njuta, som förut stadgadt är, tage Mästare öfwerskottet af förtjensten wid den Härden.
Mästare, som wid Bergsmans-Hammare arbetar, ware ock tillika plicktig at hålla Karfstock eller Förteckning på hwar och en Smedje-lagares idkande smide, och den wid Michaelis tid til Bergsfogden i Orten aflämna.
Beträdes Mästare at swekfull Karfstock eller Förteckning hafwa inlemnat, staffes med Fem par Spö. Beträdes dermed andra gången, förwises Ämbetet.

§16 Hwar så händer, at Hammaren någon tid af året kommer at stå, i brist af Materialier,, Watn, eller för andra orsaker, då skal Husbonden förse Smederne med arbete, som hos Husbonden kan förefalla, hwarföre de njuta i betalning sådan dags-penning, som annat Bruksfolk derstädes: Tryter den sådant arbeta, då skola så kallade Fyr-penningar bestås, nämligen för en Mästare Tio och twå tredjedels öre, en Mästerswen Åtta öre och en Smedsdräng Fem och et tredjedels öre Silfermynt om dagen, Wägrar Smeden at göra det arbete, af honom skäligen påfodras, ware dess rättighet til Fyr-penningar förlustig; dock warda ej under denna § Bergsmans-Hamrarne begrepne.

§17 Til ny Hammares förfärdigande, af Femtio Tu Lispunds Wigt, hwarom Mästaren drager tidig försorg, bestås tre Skeppund Tackjern, Åtta Stigar Kol, samt Tollf Daler i arbetslön, hwaraf Mästaren behåller hälften, den öfriga hälften dela Mästerswenner och Smedsdrängar sig lika emellan. För Hamrar af mindre Wigt, bestås Tackjern och Kol i förhållande derefter. Och som med Laggill Hammare 600 Skeppund Stångjern kunna med wisshet Utsmidas; så böra Smederne njuta arbetslön til godo för hwad med Hammaren deröfwer kan smidas, och afkortning för hwad i Wärken brustit.
Til Städ bestås 2 Skeppund Tackjern, så wida gutne Städ icke brukas, hwilka dock efter möjeligheten böra göras allmänna, samt Fyra Stigar Kol, och Fem Dal arbets-lön, som delas på lika sätt.
Hölsten räknas under Stångjerns-smidet, och afföres dess Wigt i Tackjerns-Räkningen, men Arbetslön blifwer Tre Dal lika til delning.

§18 Wid hwarje Bruk bör twänne gånger om året Räkning slutas; så med Smederne, som det öfrige Bruksfolket, näml för Upsägelse och Flyttnings-dagarne.
Til all oredas afböjande ware Husbonden och Betjenten skyldige med alt folket hålla Motbok, och tillika Karfstock med dem, som sådant åstunda, wid Tiugu Dal plickt i bägge fallen, så ofta sådant försummas.
Desse Motböcker blifwa grunden wid förefallande twister och utredningar emellan Husbonden och Arbetarne, och äge den förre ingen rätt at fordra något, som i Motboken ej finnes infördt.
Åtnöjes Smeden ej med Räkningsslutet och dess erhållne Afräknings-Sedel, som wid Michaelis eller Flyttnings-tid gifwes, anmäle han sitt Klander hos Bergmästaren eller Bergs-Fogden, eller, om de icke är så nära boende, hos någon annan Krono-Betjent, inom Tre Månader, och tage deröfwer wederbörligt Bewis, samt fullfölje sin talan, i fall de icke annorlunda åsämjas, wid nästa Bergs-Ting, då Klandret gäller före det näst förflutne året, eller så lång tid tilbaka, som Slut-räkning, enligt denna § icke blifwit gjord; Försummas det, ware Husbonden för widare klander, om den framflutne, tiden fri.

§19 Rätter Upsägelse-tid med Smederne ware den 1 Martii; hwarförinnan Räkning skal wara sluten. Uti Orlofs-Sedlen, som meddelas, bör Skulden införas, wid Bot, som förut sagdt är. Derefter äge en hwar at gifwa och taga Städsel, som Husbonden består, för Mästare Tre Dal, Mästerswen Twå, och Smedsdräng En Dal Silfwer-mynt.
Städjer någon annorlunda, och såmedelst, eller eljest söker locka annars Folk; ware Städseln ogild, och den brottslige förfallen til Tjugu Dal Böter.
Den, som antager någon i arbete oförpassad, böte lika, betale Skulden och upfylle skadan.
Härunder begripas ej de aftal, som kunna göras emellan Husbonden, och dess egit Folk, utan skola de äga bestånd oacktadt hwad tid Städsel gifwen och tagen är.
Wid afflyttninigs-tid, som är Michels-Mässo, gifwer Husbonden Afskeds-pass, hwaruti Skulden, såsom den då är, införes.
Så kallad Flyttnings-hjelp äge ej rum widare, än för de Smeder, som flytta från annat Bergmästare-döme, då det ankommer på betingning emellan Husbonden och Smeden.
Löper Smed eller Smedsdräng utur tjensten, eller olofligen städjar sig i annor tjenst och dit flytter, plickte första gången Tio Dal, andra gången afstraffes med Fem par spö och tredje gången förwises Ämbetet.
Den Husbonden, derifrån Smeden lupit, eller olofligen flyttat, njute Bergmästarens Ämbetes Handräckning, at få honom i sitt arbete genast åter, och der Bergmästaren ej är nära boende är, tillike nästa Kronobetjente derom.
Wägrar Bruksägare Smed Lagligen flytta, eller honom i dess arbete olagligen twingar, plickte Tjugu Dal och ärsätte all kostnad och skada.

§20 När Smeder på förberörde sätt lönas och Bruksägare med dem Lagliga hushållar, bör ej betydelig Smedskuld kunna upkomma.
Derföre må ingen Husbonde, som Smed antagit, wägra, at för Afflyttningen ifrån förra Husbonde, til honom betala den Skuld-Summan, som i Orlofssedeln införd är, och inom et halft år derefter, den Gäld, som Smeden sig sedermera åsamkat, och Afskedssedelen utwisar.
Går något af Gälden, antingen genom afbetalning eller Laglig åtgärd, i anledning af Klander, skal förra Husbonden det återbetala med Ränta, til Sex för Hundrade; Men med betalning för gammal Skuld, som redan flyttade Smeder med sig fört, förhålles efter förra Förordningar, eller särskilte ågångne Domar.

§21 Dör Smed, innan Flyttning skedt, så äger ej Husbonden Skulden fordra af den blifwande, utan hålle han sig til Gäldenärs Lösören, så långt den räcka.
Är Smed flyttad, men dör inom et halft år derefter, betale ändå den sednare Husbonden hela Gälden på sätt, som förr skrifwit är, och hålle han sig til Smedens Ägendom och Lösören.

§22 Skulle Smeden inom Afflyttningen icke erhållit ny Hubonde, äge den förre, at antingen sielf behålla honom, eller skaffa honom tjenst hos andre, til det Smedsarbete, som förefalla kan. Wil Husbonde ingendera, bör Smeden undfå dess Fri-Sedel hos förra Husbonden sig anmäla bör, at blifwa nyttjad i hans eller annars tjenst, såsom förbemält är. Wägrar Husbonden det, ware Smeden sin Gäld fri.

§23 Timar smeden någon wådelig olycka under arbetet så at han derifrån hindra, njute af Husbonden, til understöd och skötsel, Twå Dal i weckan, utan Räkning.
Blifwer han af synbar eller bewislig siukdom beswärad, som längre, än Twå weckor påstår, njute derefter, och til dess han blifwer frisk, En Dal af Husbonden om weckan, och En Dal af Embets-lådan; och sådant alt i det afseende, at Smeds-Ämbetet må finna nödig wård och upmuntran, och alt tilfälle til Skuldsättning undanrödjas.
Träffar sådan olycka, som för Smeden wanför, njute understöd af Ämbetslådan, eller besörjes genom andre utwägar, och på sådane Författningar, som i hwarje Bergslag särskilt, antingen redan äro beslutne, eller med det forderligaste föra utstakas.

§24 Ämbets-Låda eller Smeds-Cassa skal i hwarje Bergs-Tings-slag wara: dit skola alla här frammanföre nämnde, både Penningar och Böter samlas. Dertil skal äfwen Bruks-ägare förskjuta En Dal af hwarje Härd, samt hwar och en Mästare, som för Lön arbetar, Sexton öre, alt årligen, hwilken Smedernes Afgift Husbonden skal låta i Smedernes Räkningar påföras, och jämte dess egen, med Tingsgästnings-Penningarne wid Bergs-Tingen inlefwerera, wid Tio Dal Bot.
Af denna Cassa, som skal stå under Bergmästarens och Bergs-Tings-Rättens, samt twänne Hammarwärk-ägares inseende och styrsel, och deröfwer Räkning i Tings-Protocollerne uptagas, skola siuke Smeder njuta hjelp, som ofwan förmält är, och derjämte gamle och förlamade Smeder, samt deras Enkor, genom årlig Utdelning, understödjas.

§25 Stjäl, undandöljer, eller försäljer Smed, af dess under händer hafwande Stångjern, til Sex Dal wärde, stånde Tjufsrätt och uppenbar Kyrkoplickt, samt straffes efter 42 Cap Missg Balken.
Samma Lag ware, om all annan Stöld på Materialier, Inventarier, och hwad det wara må, som inom Bruket och dess tilhörigheter föröfwas af Smeder, eller den under Bruket hörande Arbetare, wärdet af det stulne, jämnfördt emot hwad Stångjernet då gäller.
Tager eller Snattar någon mindre, det anses första gången för Snatteri, som straffes efter 37 Cap samma Balk, och undergår den brottslige hemlig Aflösning: kommer han andra gången igen, blifwe ansedd, ehwad det är litet eller mycket, såsom för Tjufnad. Lag samma ware, om Stöld och Snatteri, som Smederne sig emellan med Jern kunna föröfwa. Begås sådane Stölder inom Bruket af andre, staffas efter allmän Lag.
I alla fall ligge detta til Bergs-Tings-Rättens ransakande och afdömande.

§26 Som ingen Smed äger rättighet at sälja Jern, så är det ock olagligit med honom handla. Eho, som derföre befinnes wara Afnärmare, skal första gången upfylla skadan, och plickta med tredubbla Böter, efter wärdet af det köpta, samt stånda hemlig Skrift. Beträdes han oftare dermed, stånde Tjufsrätt, och straffes lika med den som stulit.

§27 Wisar Smed eller Brukskarl upstudsighet emot Husbonde eller dess Betjent, eller Mästerswen och Smedsdräng emot Mästaren, eller ock någon af dem emot Åldermannen, straffes efter 15:de Cap Missg Balken.

§28 Af denna Förordning skal äfwen för det så kallade Vallon-Smidet komma at gälla, hwad i 9:de, 10:de, 11:te, 12:te, 13:de, 14:de, 16:de, 17:de, 18:de, 19:de, 20:de, 21:sta, 22:dra, 23:dje, 25:te, 26:te, 27:de §. § finnes stadgadt; dock med den skilnad, at årliga Räknings-slutet med Vallon-Smederne hädanefter, som hittills, fler, först wid Midsommars-tiden, och sedan wid October Månads slut; äfwen som ock, i anseende til de öfrige delar af Hushållningen wid Vallon-Smidet, hwarutinnan Kongl Maj:t finner denna Förordning icke wara lämpelig kommer at förblifwa wid den Ordning och Bruk, som för slike Wärk tilförene wanligt warit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *