Fylla, dråp och dödsstraff i 1600-talets Östergötland

Kristbergs kyrka

Kristbergs kyrka

Vid 1660-talets mitt, på höjden av den svenska stormaktstiden, utspelade sig en tragedi i trakten kring nuvarande Borensberg i Östergötland. Bönderna Per Bengtsson i Säter och Anders Persson i Ströpla hade fastlagssöndagen den 5 februari 1665 träffats och beslöt sig för att dricka brännvin tillsammans hemma hos rättaren Vaste Persson i Stubba, alla i Kristbergs socken.

Per och Anders berättades ha varit goda vänner utan något otalt med varandra. De skämtade och drack men så småningom blev de osams. Det slutade så illa att Anders Persson högg Per Bengtsson med en lie så att höger axelben gick helt av. Per Bengtsson avled snart av sina allvarliga skador.

Det här scenariot är historiskt sett ganska typiskt för grova våldsbrott i Sverige, åtminstone under de få århundraden då vi har skriftlig dokumentation bevarad. I de flesta fall handlar det om bekanta, i stort sett alltid män, som druckit öl och/eller brännvin tillsammans och blivit osams i ett något överförfriskat tillstånd.

Anders Persson dömdes vid Bobergs häradsrätt till döden för dråp, att ”giva liv för liv” som det uttrycktes i domen vilken fastställdes av Göta hovrätt. Där kunde historien ha slutat men Anders Persson ville inte låta rättvisan ha sin gång, kanske inte så konstigt med tanke på att han skulle förlora livet. Han flydde vind för våg och straffet kunde därför inte verkställas.

Två år senare så blev ärendet åter aktuellt för Bobergs häradsrätt eftersom offrets släktingar längre söderut hade kommit överens med Anders Perssons änka om att de skulle be om nåd för honom ifall de fick en skälig summa i ersättning. 1668 var ärendet färdigbehandlat i rätten och Anders Persson benådades. Han berättades då ha lämnat landet och hustrun hade levt kvar ensam på gården i Kristberg med många barn ”uti stor bedrövelse, uselhet och fattigdom”.

Huruvida Anders Persson verkligen hade lämnat Sverige kan inte fastställas men kanske hade han vistats i Danmark eller Tyskland under dessa år. Det kom hur som helst att dröja till 1672 innan han återigen var hemma på gården i Kristberg. Det fanns inga telefoner på den här tiden så långväga kommunikation var långt ifrån enkel. I mantalslängderna står endast ”Anders hustru” i Ströpla under åren 1665-1671. Bakom en sådan enkel formulering i skattelängder kan det ibland alltså dölja sig en mänsklig tragedi.

"Anderßes hustru" i Ströpla (mtl 1668)

”Anderßes hustru” i Ströpla (mtl 1668)

Anders Persson levde sedan kvar med hustrun på gården i Ströpla till dess han avled 1686, 60 år gammal. Flera barn till honom är kända och många tusen svenskar kan mer än 300 år senare leda sitt ursprung tillbaka till denne man med en mycket ovanlig levnadshistoria.

Vill du också veta mer om ditt ursprung utan att behöva släktforska på egen hand? Bli då medlem hos oss på Släktingar.se. Våra förmånliga priser hittar du här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *